Radio Speltorsk

Spana in!

Jag hatar när man fastnar i spel. Dvs att man inte har en aning om vad man ska göra för att ta sig vidare. Likaså älskar jag att lösa det problem som fått mig att fastna. Den känslan är oslagbar. Om man gör det ärligt vill säga.

Nu är det så att jag hamnat i just den förstnämnda situationen. Där har jag befunnit mig i drygt två timmar nu vilket är sådär roligt. Därför bestämde jag mig för ovanlighetens skull att fuska lite. Efter att klickat mig in på Gamefaqs och sökt fram Okami´s ”walkthrough” och läst igenom vad som stått greppar jag handkontrollen igen med en något mer smutsig känsla pga av mitt oetiska agerande för att ta mig vidare i spelet. Men tji fick jag. Lösningen visade sig inte vara så enkel som jag först trott. Jag läser återigen igenom texten men förstår fortfarande inte vad som bör göras.

Förutom att inte bara lyckats komma vidare har jag även försökt att fuska mig fram. Kan det bli värre? Det har dessutom gått ytterligare en timme efter de första två och jag har ännu inte lyckats ta mig framåt i spelet förutom ett par sidospår som jag löst på vägen. Från att näst intill varit förälskad i Okami har jag övergått i någon form av hat-tillstånd. Nu sitter jag vid datorn en tredje gång för att ta reda på lösningen till mitt problem.

Så jävla patetiskt egentligen. Jag lyckas inte ens fuska mig vidare.

:(

Jag fortsätter min lilla följetång. Nu med mer omfattande innehåll än tidigare.

Vad: Plattformsäventyr
Plattform: Gameboy
Utvecklare: Nintendo
När: 1992
Betyg då: 8
Betyg nu: 6

Personlig analys: Nådde aldrig upp till originalets kvalite. Mest berodde det på Gameboy-skärmen som bara kunde visa svartvit grafik. Detta gjorde det i stort sett omöjligt att navigera i den stora världen då miljöerna påminde extremt mycket om varann. Trots det var Metroid 2 i brist på konkurrens ett av de bättre spelen till formatet.

Värt att veta: Blev utsett till årets bästa Gameboyspel i Svenska Nintendo Magasinet 1992. Var också spelet som introducerade ”Spiderball”. Med denna uppgraderingen kunde Samus i sin ”bollform” krypa på väggar.

I bland känns det skönt med folk som bara vågar lägga ner sin tid och själ på helt bisarra saker. Don Hertzfeldt är en sån kille. Med sina animerade kortfilmer börjar man nämligen undra om han verkligen är helt funtad i huvudet. Filmerna innehåller så mycket sjuka och underliga inslag att man bara asgarvar. Åtminstone jag. Att han dessutom verkar ha en viss förkärlek till svenska julsånger gör ju knappast saken sämre.

Mest hyllad av hans verk är ”Rejected” som tom blev oscarsnominerad år 2000. Denna helsjuka kortfilm kan avnjutas här nedan i sunkig kvalite. Om du skulle vilja se alla Don´s filmer i lite trevligare kvalite så kan jag rekomendera den DVD med alla hans samlade verk samt tonvis med extramaterial som finns att beställa från den officiella hemsidan.

Rejected:
http://dustin.imeem.com/video/q7lsvAFB/my_spoon_is_too_big/

Hemsida:
http://www.bitterfilms.com/

Såg Silent Hill igår. Det finns två sätt att se på filmens kvalite i efterhand.

För att vara en film baserat på ett tv-spel var den riktigt bra.

För att vara en film var den kass.