Radio Speltorsk

Vad: Äventyr
När: 2005
Plattform: DS
Utvecklare: Cing
Betyg då: 9
Betyg nu: 8

Personlig analys: Det första spelet till det då nya formatet som verkligen fick mig att se potentialen hos maskinen. I grund och botten döljer sig ett traditionellt Peka-klicka-äventyr men med hjälp av Nintendos manick lyckas utvecklaren Cing skapa något helt eget. Another Code överraskar mig som spelare flera gånger om med de finurligt ihopsatta problemen och hur man med hjälp av maskinen går till väga för att lösa dem. Det enda som känns lite snopet med det i övrigt så fantastiska äventyret är den långt ifrån tillfredställande speltiden. Efter bara några futtiga timmar tar spelet slut och dessutom när det känns som allra roligast. Men trots kort speltid är Another Code ett kapitel DS-magi ingen bör varit utan.

[Youtube=http://www.youtube.com/watch?v=q-l93gltkCc]

Årets film 2007? :D

Att jag inte gjort det tidigare är ett mysterium men nu blev det av i vilket fall. Det är första gången jag beställer nåt från Axelmusic.com men eftersom det var så billigt så ger jag det en chans. Den något längre leveranstiden om man jämför med VGP ger mig dessutom mer tid till att klara Hotel Dusk innan det anländer.

Är det i närheten av Dawn of Sorrow´s klass är jag nöjdare än nöjd.

Another Code är i mina ögon fortfarande ett oerhört underskattat spel. Jag håller det fortfarande som ett av det allra bästa DS-spelen. Med de fenomenala pusslen och den vackra handlingen så tog det mig med storm när det släpptes för drygt ett år sedan. Att min lilla dubbelskärmade skapelse kunde användas på dessa finurliga och nyskapande sätt var något jag bara hade hoppats på innan utvecklaren Cing kom och visade var skåpet skulle stå.

Så med tanke på hur mycket jag älskade Another Code och att Cing återigen tog sig an formatet med purfärska – Hotel Dusk: Room 215, så var mina förväntningar löjligt höga när jag slutligen startade upp en ny sparfil på min DS och tog mina första stapplande steg med min ”blyerts-skissade” karaktär på det Hotell där merparten av spelet antagligen kommer att utspela sig.

Det tar inte många sekunder innan jag sveps in i den dunkla noirstämningen i spelet och med karaktärernas stilistiska utseende känns det som Cing hittat rätt på alla punkter. Pekpennan används för första gången till det mest självklara ändamålet någonsin när det gäller ett äventyrsspel – möjligheten att skriva ned ledtrådar och liknande i ett anteckningsblock. Det var verkligen på tiden. Dialogerna håller som väntat suveränt hög klass och de karaktärer jag hitills stött på är helt klart lika välgjorda som i Phoenix Wright. Att man dessutom håller sin DS som en bok bidrar en hel del till deckarstämningen.

På minuskontot är väl den i vissa fall lite trista och opassande musiken. Jag har inget emot att den är så ”jazzig”, det brukar passa den här genren bra, utan det är att låtarna ibland inte passar in där dem spelas som stör mig. Nåväl, det är långt i från en katastrof men ändå en aning irriterande. En annan sak jag inte riktigt gillar är möjligheten att få ”Game Over”. Om du råkar fråga vissa karaktärer fel saker kan det faktiskt ske. Du blir utslängd från Hotellet och det är ”Hej och adjö”. Det passar liksom inte riktigt in i konceptet.

Utöver dessa pyttesmå plumpar i protokollet så lever Hotel Dusk upp till mina extremt högt ställda förväntningar och jag är mer än nöjd med äventyret än så länge. Nu kan jag inte sitta här längre, måste spela! :D

Efter att varit hemma på grund av en lite halvt smärtsam operation idag så passade jag på att glo på lite film. Först ut var svenska Offside som visade sig vara en förutsägbar och trist upplevelse. Jag brukar för det mesta vara en rejäl ”sucker” för just den här typen av sport-rullar men trots det misslyckas Offside med det mesta i mina ögon.

Efter denna gäspning var det dags för Fearless med Jet Li som i sedvanligt bruk sparkar och fäktas för allt han är värd. Tyvärr visade sig även denna film vara lite av en flopp. Mot filmer i samma genre som Hero och Crouching Tiger Hidden Dragon stod sig denna film ganska slätt även om den ändå var helt okej. Fajtingscenerna var som vanligt när det gäller asiatisk film av det här slaget helt fenomenela men det saknades hjärta och glöd i produktionen på nåt vis. Jag brydde mig inte skit om karaktärerna och handlingen kändes banal.

Kvällen avrundades med Lady in the Water och för första gången idag blev jag positivt överraskad. Egentligen känns det mesta i filmen bara fånigt och dumt. En tjej ur en saga som lever i en pool liksom?! Hur dumt låter inte det? Men på nåt sätt sveps jag ändå med i den korkade intrigen och njuter faktiskt från början till slut. En långt ifrån perfekt film men helt klart sevärd på alla sätt och vis.