Radio Speltorsk

Min Wii dog i går. Det känns sådär. Har försökt ringa Game hela dagen utan svar. Får väl sätta mig i bilen i morrn och åka de där fyra milen till närmsta butik för att få svar på hur jag ska gå till väga. Det är tydligen det som kallas kundservice.
Jag har ägt sjukt många konsoler i mitt liv och det är faktiskt första gången någon pajar, likt förbannat känns det kiss just nu och jag hatar Nintendo över allt annat.  Jag får se om det har lugnat ner sig till maskinen är lagad eller utbytt. Antagligen får jag en nytändning då nästa spel införskaffats och jag återigen ser ut som ett inlevelsefullt mongo framför tv:n.

Som ni säkert märkt har det återigen inträffat en liten paus i bloggandet. Detta beror helt enkelt på att mitt band gick in i studion för ett par dagar sedan och har knappt hittat därifrån sen dess. Så fort inspelningen är klar så kommer det uppdateras med lite jämnare mellanrum här igen.

I dag har jag träningsverk. Orsaken? Wii Sports och i synnerhet den racketbaserade sporten – tennis. I går var nämligen dagen då jag slutligen fick lägga vantarna på den löjligt läckra lilla plastbiten kallad Wii. När jag installerat och parkerat maskinen stående intill min numera jämförelsevis groteska konsolklump – Xbox 360, var det svårt att slita blicken ifrån basenhetens fagra utseende. Wii är den i särklass snyggaste stationära tv-spelsmaskinen någonsin och styrdonet är näst intill designkonst. Den så kallade Wiimoten är så fånigt liten och smakfullt konstruerad när man ser den i verkligheten att jag faktiskt blev alldeles stum. Nördigt men sant.

Åter till Wii Sports. Jag har hört både det ena och det andra om spelet som medföljer basenheten men just nu känns det faktiskt som världens bästa spel. Även om inte alla sporter som ingår i paketet är klockrena så är åtminstone tennis och bowling ett par riktiga höjdare som gjort mig så inlevelsefull hemma i vardagsrummet att taklampan redan blivit ordentligt tilltufsad av mitt svingande med kontrollen. Och att se min flickvän boxas i spelet fick mig att skratta tills tårarna började rinna från kinderna. Det är en syn som slår det mesta när en människa studsar omkring för att undgå att bli träffad och samtidigt veva hejvilt med armarna framför tv:n. Oslagbart! :)

Ytterligare rapporter följer efter fler timmars umgänge med maskinen…

På grund utav mitt Wii-inköp så blev det genast mer tomt i plånboken och med tanke på mitt överflöd av gamla konsoler samt uppmaningar av min sambo så sålde jag min gamla trotjänare – en svart GBA SP, igår. Det känns alltid tungt att sälja nåt man har haft så roligt med och lagt så många timmar på men nu kommer den förhoppningsvis skänka glädje åt någon annan under en tid framöver.

Vad gör man inte för att få mat på bordet liksom?

Så var pengarna överförda och bara en tid av förväntan och längtan kvar innan jag för första gången ska stifta bekantskap med Nintendos innovativa skapelse. Jag önskar att jag ägde en tidsmaskin så jag kunde transportera mig två dar framåt i tiden bara. :(