Radio Speltorsk

Som om det inte vore nog med Radio Speltorsk så håller jag på och filar lite på en ny podcast som jag tänkt ska samköras med nyss nämnda programserie. Eftersom vi i och med de senaste avsnitten (varav ett av dem klipps och mixas ihop just nu) lyckats krympa ihop Radio Speltorsk till en tid som känns lite mer lagom så känns det lite dumt att pressa in mer segment och öka på längden igen. Därav lösningen med ett separat program.

Hur sluresultatet blir avslöjas först om ett par dagar.

Återkommande saker brukar vara kul och eftersom jag tröttnat på Veckans spel (som ni säkert märkt) så sparkar jag härmed igång en ny följetång kallad – Veckans spelomslag. Precis som det låter så är det helt enkelt ett skojigt spelomslag från förr med tillhörande Wikipedialänk som agerar blogginlägg. Och det är väl det hela egentligen. Först ut är:

StarTropics på Wikipedia

 Phantom Hourglass är verkligen ett bra spel. Inget snack om saken. Men vad kommer det sig att jag inte spelat det på två veckor då? Konkurrensen om speltiden från The Orange Box och Halo 3 har visserligen varit stenhård men den största anledningen är helt klart det förbannade; Temple of the Ocean King.

Nyss nämnda tempel står för allt jag hatar när det gäller speldesign. För det första går det på tid. Med andra ord blir man stressad. Jag gillar inte att vara stressad när jag spelar. För det andra är spelmomenten upprepande. En ingrediens jag förmodar att ingen är speciellt förtjust i. Slutligen är templet sjukt svårnavigerat därför att alla miljöerna ser näst intill likadana ut. Och vem fan gillar det Nintendo?! Absolut inte jag.

Jag älskar Zeldaspelen men jag hatar dessa spelmoment jag nyss nämnde och proppar man ett helt tempel fullt med dessa som man dessutom ständigt återkommer till så kan till och med en Zeldafantast som jag tappa lusten. Jag älskar att utforska varenda liten del på kartan i lugn och ro, jag älskar pekpennans smart implanterade funktioner och jag älskar verkligen de pussel jag stött på i Phantom Hourglass.

Men jag hatar Temple of the Ocean King!

Och det gör jag av hela mitt hjärta.

Till sist förstod jag varför aldrig mina länkar syntes här på bloggen. Jag hade glömt att döpa länkkategorin! Ha ha, ibland är jag fan sämst! Anyhow, nu syns de här till höger i alla fall. Och ni som länkat till mig utan att jag har länkat tillbaks kan härmed sluta upp att vara sura. ;)

Ibland förstår jag mig inte på mig själv. Jag har både Halo 3 och Half-Life 2 att spela men ändå sitter jag här och sträckspelar ett gratisspel istället? Det kanske inte är så konstigt då Knytt Stories är så himla bra trots allt. Jag menar, blandar man Metroids spelupplägg, suveränt ljud och fantastiskt mysig design så är det svårt att misslyckas.

I vilket fall är Knytt Stories den svenska spelutvecklaren Nifflas senaste spel och även hans bästa enligt min mening. Synd bara att det kunde varit ännu bättre. En karta och den Shadow of the Colossus-liknande funktionen som återfanns i föregångaren Knytt hade gjort Knytt Stories sjukt bra. Men man kan ju inte få allt. Jag nöjer mig med den dos underhållning jag ändå har fått av spelet. Det var definitivt värt alla slantar jag la på det. ;)