Radio Speltorsk

Läste nyligen en intressant artikel i nya Level av Tobias Bjarneby. Under sektionen ”Utspel” (en del av tidningen som består av ett gäng krönikor) pratar han om en ny grafiktrend han själv kallar Neoretro. Utan att sväva ut för mycket är det egentligen bara ett annat ord för riktigt högupplöst grafik i två dimensioner. Ett bra exempel är behandlingen Street Fighter får i form av Super Street Fighter II Turbo HD Remix.

Illustrationen som medföljer krönikan får det verkligen att vattnas i munnen. Bilden Föreställer en skärmdump från Castlevania: Symphony of the Night och man får verkligen ett hum om hur snyggt ett spel kan te sig med en sån här behandling. Jag våger inte ens tänka tanken på hur vackert ett handmålat SOTN skulle bli i knivskarp 2D. Responsen som Bionic Commando: Rearmed fått visar åtminstone att det finns ett intresse för den här typen av remakes.

Och efter att ha sett hur en av de uppdragsbaserade banorna från Super Smash Bros Brawl ser ut så är det nästan så man önskar att Nintendo lånar ut sin licens till Microsoft för att kunna släppa en HD-version av Super Mario World till XBLA eller åtminstone själva snickra ihop ett helt nytt Mario i 2D till Wii.

Får verkligen hoppas att HD-varianten av Street Fighter II och Bionic Commando tankas hem i miljonupplagor och att fler klassiker renoveras på det här sättet.

Läste nyligen en intressant artikel i nya Level av Tobias Bjarneby. Under sektionen ”Utspel” (en del av tidningen som består av ett gäng krönikor) pratar han om en ny grafiktrend han själv kallar Neoretro. Utan att sväva ut för mycket är det egentligen bara ett annat ord för riktigt högupplöst grafik i två dimensioner. Ett bra exempel är behandlingen Street Fighter får i form av Super Street Fighter II Turbo HD Remix.

Illustrationen som medföljer krönikan får det verkligen att vattnas i munnen. Bilden Föreställer en skärmdump från Castlevania: Symphony of the Night och man får verkligen ett hum om hur snyggt ett spel kan te sig med en sån här behandling. Jag våger inte ens tänka tanken på hur vackert ett handmålat SOTN skulle bli i knivskarp 2D. Responsen som Bionic Commando: Rearmed fått visar åtminstone att det finns ett intresse för den här typen av remakes.

Och efter att ha sett hur en av de uppdragsbaserade banorna från Super Smash Bros Brawl ser ut så är det nästan så man önskar att Nintendo lånar ut sin licens till Microsoft för att kunna släppa en HD-version av Super Mario World till XBLA eller åtminstone själva snickra ihop ett helt nytt Mario i 2D till Wii.

Får verkligen hoppas att HD-varianten av Street Fighter II och Bionic Commando tankas hem i miljonupplagor och att fler klassiker renoveras på det här sättet.

Såg The King of Kong: A Fistful of Quarters häromdan. Grymt skön rulle! Rekomenderas varmt till alla spelskadade. Varning för överdrivet nörderi. ;)

Trailer:

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=YPLjXjObEms]

Ni har väl förresten inte missat dagens största nyhet?

Trots att jag tokdiggade Fahrenheit så spelade jag aldrig längre än ett par timmar när det begav sig. Varför jag la ifrån mig kontrollen och aldrig plockade upp den igen vet jag inte. Men vad som står klart idag när jag drygt två år senare startar en ny sparfil och återigen ikläder mig rollen som den förvirrade Lucas Kane och poliserna som jagar honom så inser jag att jag varit rejält puckad. Det här är fortfarande så bra som jag minns det. Fahrenheit är verkligen ett bevis på att man fortfarande kan skapa innovativa äventyrsspel.

Quantic Dream behärskar sannerligen historieberättandet och handlingen känns väldigt genomarbetad och spännande. Musiken är dessutom bland det pampigaste jag hört. Skulle inte ens skämmas för sig om den ackompanjerat en fet hollywoodrulle. Grafiken har inte åldrats med samma värdighet. Den var väl egentligen inte ens snygg när spelet var nytt utan rätt stel och trist.  Men den funkar och stämningen, ljudet och handlingen tillsammans förlåter Fahrenheits yttre en smula.

Kontrollen är för övrigt ett kapitel för sig. Alla vanliga handlingar styrs med styrspakarna och även dialogerna bestäms genom att vicka styrspaken åt olika håll. Men har dessutom bara ett par sekunder på sig att välja svarsalternativ vid dialogmomenten så det gäller att tänka snabbt. Fel svar kan få oanade konsekvenser. Man bjuds också på ett Shenmue-liknande grepp när det gäller vissa actionsekvenser. Här gäller det att styra spakarna åt rätt håll i rätt ögonblick. Ger lite nerv till spelets i övrigt rätt stillsamma tempo. Axelknapparna används också vid vissa actionsegment. Genom att toktrycka på vänster och höger axelknapp så utför man olika former av handlingar. Känns kanske inte lika bra avvägt som övriga kontrollformer men det funkar helt okej.

Jag har visserligen hört att spelet tappar en hel del mot slutet men de första timmarna är ärligt talat bland det bästa jag upplevt i spelväg. Att jag kunnat hålla mig tills nu tyder på grava hjärnskador eller nåt. Jag lär återkomma med mer intryck när spelet är avklarat.

Jag kanske är puckad men av vad jag kan tyda av min ”spårning” av paketet med min RLOD-drabbade krysslåda så verkar det som den är på väg tillbaka igen. Kan det verkligen gå så snabbt? Det lär jag väl förmodligen bli varse om inom en väldigt snar framtid i så fall…