Radio Speltorsk

Spanade in en intressant nyhet om ett kommande MMO kallat – Love.

Love verkar vara ett extremt ambitiöst projekt och ser ut att blanda alla möjliga element på ett väldigt artistiskt vis som synes på skärmdumpen ovan. Jag brukar inte intressera mig för spel som bygger på feta onlinevärldar likt WoW och lir av samma skrot och korn men det här både låter och ser väldigt spännande ut.

Love innehåller:

Genre: First person not so massively multi player online procedural adventure game.

Engine: Custom highly optimized graphics engine with distinct ”concept art” look.

Level: Procedurally generated spherical, multi level height fields.

Editing: Environment fully editable form withing game.

Platform: win32 (possible Linux and OSX port)

Hardware requirements: 512 meg ram, 1.5 GHz CPU, ATI RAdeon 9800 or better.

Tools: Loq Airou, Co On.

Pipeline: Realtime verse connection.

Characters: Fully procedural characters with seamless procedural animation.

Simulation: Particle systems, fog, Cloth, wind and vegetation.

Networking: Low latency networking for hundreds of players per server.

Developer: Quel Solaar

Jag kommer fortsättningsvis följa projektet med stort intresse….

Hemsida med fler bilder och info

De som följt bloggen under en period har förmodligen märkt att jag är väldigt förtjust i Live Arcade-tjänsten och dess spel. För er andra – så är det i alla fall. Bekvämligheten och distributionskanalen i sig själv är i min mening smått genialisk. Varje onsdag matas man med nya små guldkorn (i bästa fall) för en billig peng och man behöver aldrig ens lyfta på röven. Perfekt! Variationen på tillgängliga spel har vuxit sig enorm men någonting som fattas i XBLA-biblioteket är ett par riktigt bra plattformsskuttare.

Häromveckan släpptes visserligen N+ som innehåller massvis med precisionskrävande platåhoppande men är ändå inte riktigt ett klassiskt plattformsspel på det sättet jag eftersöker. Ett skitbra spel visserligen men alldeles för mycket fysik och pusselinfluerat för att klassas som ett renodlat plattformsspel. Nu är förvisso de två spel jag tänkte tillägna det här blogginlägget inte heller renodlade plattformare. Men inte heller långt ifrån.

Till att börja med ska jag pusha lite för det kommande XBLA-släppet – Braid. Vid en första anblick så ser det precis ut som vad jag önskar mig här ovan – dvs, ett klassiskt plattformsspel. Grafiken ser ut att vara handmålad i akvarellfärger och det hela ackompanjeras av maffig stråkbaserad orkestermusik. Själva tvisten med Braid och varför det inte helt och hållet kan klassas som ett renodlat plattformsspel är att man kan använda sig av tidsmanipulation för att ta sig förbi svårigheter i spelet. Man kommer exempelvis kunna spola tillbaka tiden för att tajma vissa hopp bättre bland annat. Filmen här nedan lär förmodligen förklara det hela bättre än mitt svammel så ser efter själva.

Presentationsfilm av Braid 

Braid-skaparens blogg

Det andra spelet jag ser fram emot är Fez. Det finns inga officiella uttalanden som bekräftar en kommande release till Live Arcade men efter ett uttalandet där en av utvecklarna nämner att det utvecklas på Microsofts egna utvecklarplattform, XNA så verkar det som om det är på gång till tjänsten.

Det består förvisso till en stor del av platåskuttande men här gäller det att precis som i spel som Super Paper Mario, Crush och kommande Echocrome att manipulera miljöerna för att nå nya plattformar. Till utseendet påminner det om ett äldre retrolir och ser charmigt ut som satan. Jag längtar. Se själva nedan.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=FrVVIVyLx-Y]

Jag måste bara få slänga in ett par värmande ord om N+ som släpptes på Live Arcade häromdan – fan, vad bra det är! Yes, det finns gratis att tanka hem till PC redan och yes det ser inte mycket ut för världen varken på bild eller i videoklipp men ge det en chans för ffs! Kontrollen är djupare en man först tror och fysiken i spelet känns så jävla skön.

Sedan är muliplayerdelen vansinnigt kul också. Speciellt ”Race” som är otroligt intensivt och skrattframkallande. Kroppsdelarna haglar samtidigt som man ska hinna först till målet med djävulska fällor utplacerade överallt och med flåsande motståndare i nacken. Överraskande kul faktiskt. Dessutom får man en baneditor att leka med. Man kan också tanka hem användarbanor gratis. Så brist på nya banor att spela lär det knappast bli. Jag har inte hunnit testa co-op-läget än men det låter åtminstone som att det kan vara en höjdare.

Så offra 800 Microsoft Points på det här. Det är värt varenda öre.

Uppdatering: Kommer precis tillbaka från en spelsession tillsammans med bland annat Hamsternator och taurin från xblc.se och jösses vilket suveränt co-op-läge! Lätt bland det roligaste jag spelat i co-op. Dessvärre plöjde vi igenom alla femtio banor på de ca fyra timmar vi spelat ikväll/natt. Men förhoppningsvis dyker det upp ett gäng hemmasnickrade banor tids nog. För alla er som tvekar på att köpa detta spel – skärp er! Det är skitkul!

Jag har haft dåligt att skriva om under de senaste dagarna. Har egentligen bara harvat vidare i Half-Life 2 och Professor Layton som jag redan skrivet mig varm om. Men igår hände det faktiskt en hel del i spelväg.

Till att börja med fick jag tokspö i XBLC´s Herren på täppan-tävling i Gears of War. 5-0 blev det inte alltför smickrande resultatet. Men fasen vilket kul multiplayerspel GOW är egentligen. Det funkar hur bra som helst att spela fast man bara är två stycken till skillnad från många andra liknande spel. Matcherna blir än mer taktiska och intensiva. Om du är nyfiken på arrangemanget ska du ta dig en titt här.

Om ni av någon anledning missade utannonseringen som ägde rum igår av en ny distrubitionskanal kallad Community Games på Xbox Live kan ni läsa mer här. Själv tog jag tillfället i akt och tankade hem merparten av spelen som dök upp på Marketplace under kvällen.

Det kändes ungefär som att spela gratis flashspel till PC. De två jag kan tänka mig att betala för är JellyCar och The Dishwasher. Riktiga kanonlir faktiskt. Resten var småskoj men inget att hurra högt över.

JellyCar snor egentligen konceptet från den uppsjö ”Lacross-spel” som redan finns att spela gratis från diverse sajter. Kör en bil på en hinderbana där fysiken spelar en stor roll för att ta sig fram från start till mål helt enkelt. Vad JellyCar gör annorlunda är egentligen bara den läckra grafiken och det sköna ljudet. Utseendemässigt skulle det kunna vara framställt av en treåring. Grafiken ser nämligen ut att vara ritad med kladdkritor och tuschpennor. Riktigt snyggt och udda. Ljudet låter som om det kommer från en gubbe som sitter och låtsas låta som en bil. Vansinnigt. Se video från spelet här nedan.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=DRaS1k7Wcjc]

The Dishwasher är ett beat-em-up som berättas genom serierutor. Grafiskt ser det sjukt snyggt ut och det är faktiskt läckrare än allt som dykt upp på XBLA (i tuff konkurrens med Metal Slug förvisso) enligt min mening. Blodigt men utan att vara osmakligt och framförallt – estetiskt haktappande. Motion blur-effekter blandas med allehanda snygga moves i den vildaste actionorgie i 2D jag spelat på mycket länge. Rekommenderas varmt om man gillar genren. Spana in videon nedan.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=lscKqMsnpJY]

Dessutom passade jag på att köpa onsdagens XBLA-släpp - N+. Känns rätt korkat då spelet finns att spela som gratis flashspel redan på PC men att spela spelet med en skön handkontroll i soffan på en fet HD-TV kändes som anledning nog att punga ut med 800 Microsoft Points. Ett fantastiskt spel.

Kvällen avrundades med en match i Sensible World of Soccer mot en ny trevlig bekantskap över Live. Självklart torskade jag (12-6) men vi hade en trevlig pratstund åtminstone. :D
 

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=bK5Ik_gOtGY]

Pinsamt.

Larry var ju kul en gång i tiden. Nu är han det inte.