Radio Speltorsk

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=wjgPZLvQQRs]

Trailer för Machinarium, från skaparna av Samorost. Ser fantastiskt ut. Finns i bättre kvalité här.

Återigen spottar Loadinganvändaren ConraDargo ur sig en formidabel tråd där han sammanställer månadens spelsläpp till DS. Snuskigt ambitiöst. I ärlighetens namn hade jag inte tanke på att införskaffa mig nåt spel till maskinen i September men efter ConraDargo´s detektivarbete så har jag lyckats vaska fram ett par intressanta titlar jag mycket väl kan komma att köpa.

Jag har förvisso redan nämnt att jag är nyfiken på Bioware´s försök att genom konstgjord andning och ett spektakulärt genrebyte i form av – Sonic Chronicles: The Dark Brotherhood, åter ge igelkotten hopp om en ljusare framtid. Jag inväntar ett par recensioner och om spelet mottas positivt kan det mycket väl bli ett köp i slutet av månaden. Jag hoppas att det är samma klass som Mario & Luigi-spelen, då snackar vi!

Sen har jag ju en fetish för rosa geleliknande bollar (eller åtminstone sockersöta plattformskaraktärer) så därför lär Kirby Superstar Ultra passa mig som handen i handsken. Okej, det är en remake men det räknas i sitt originalutförande som ett av fansens absoluta favorit-Kirby-spel. Om jag minns rätt så har jag heller aldrig spelat originalet så varför inte ta chansen nu? Jag ställer mig dock tveksam till att det kan slå mitt favvo-Kirby – Kirby Canvas Curse, men jag blir inte ledsen om så vore fallet.

Här är ConraDargo´s formidabla tråd.

Först och främst är mixen av puttenuttig mysgrafik med blod och flygande lemmar något som tilltalar mig å det grövsta. Jag menar, till och med skitspelet med söta djur som blir lemlästade i spetsen – Happy Tree Friends: False Alarm, var nästan kul på grund av detta. Fast bara nästan. Castle Crashers har ju ett väl fungerande spel att luta sig tillbaka på dessutom.

4 mordlystna riddare är bättre än en.

I grund och botten är The Behemoth´s riddaraction ett högst ordinärt sidoscrollande beat ém up. Tänk Streets of Rage eller Double Dragon. Men det finns ett par inslag som ger det hela mer djup än nyss nämnda spel. Små stänk av RPG har nämligen smugit sig in i formeln. Man kan färdas till olika destinationer på en stor världskarta där vapen kan uppgraderas och banor klaras av. De läckert animerade riddarkaraktärerna kan dessutom levla upp på klassiskt rpg-manér och efter avslutad bana finns det också möjlighet att bygga på sin riddares förmågor där man kan själv får välja hur sin karaktär ska fördela sina erfarenhetspoäng.

Jag har svårt att inte gilla det här. För trots att det är rätt så upprepande och förutsägbart så charmas jag av den, i mitt tycke, tokläckra grafiken, de humoristiska karaktärerna och den varierade bandesignen. The Behemoth har definitivt gjort ett bättre jobb med Castle Crashers än med det i mina ögon smått överskattade Alien Hominid. Castle Crashers är så mycket mer än bara ett hjärndött ”gå-och-slå-spel”. Det finns ett stort hjärta bakom spelet och det märks att det inte bara är ett ytlig flash-ihopkok som jag tycker Alien Hominid ändå är.

Men som sagt. Även om jag än så länge har haft det ganska trevligt med spelet så är det ändå ikväll det kommer att spelas på riktigt. Med 3 kompanjer skrikandes i örat och med förmodat kaos på tv-skärmen så kommer antagligen spelupplevelsen höjas ytterligare ett par snäpp.

Efter allt snack om hur vördnadsfullt behandlad remaken på Bionic Commando med undertiteln Rearmed blivit så blir man nästan lite sur på hur en annan nyversion blivit behandlad.

En extremt ambitiös remake minst sagt.

Jag tänker på Prince of Persia Classic. Ett spel som liksom Bionic Commando fick sig en rejäl putsning men där de positiva reaktionerna var mer återhållsamma. Spelet fick bra kritik men efter släppet på Xbox Live Arcade så försvann det snabbt från allas läppar och har sen dess inte fått något som helst erkännande från kritiker och spelare.

Spelet anammade allt som var bra med originalet men fräschade upp det med ett mer tilltalande yttre och med ett par nya rörelser till prinsens förfogande. Kvar var de sadistiska fällorna, det välavvägda plattformshoppandet och givetvis de spektakulära svärdduellerna vi känner igen från Jordan Mechners pärla. Prince of Persia Classic bjuder på en retrotripp som med hjälp av ett modernt utförande återigen borde tilltala de flesta.

Så här såg det ut när det begav sig.

Så är du en av dem som gapar glatt åt Grin´s välgjorda remake, titta närmare på Prince of Persia Classic, ladda hem demot och testa. Det kan absolut vara ett spel värt dina surt förvärvade Microsoft Points.

Jag tycker definitivt att det är värt varenda krona.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=R7AzYqMDabQ]