Radio Speltorsk

Med en ytterst liten fördröjning kommer veckans Spelklassiker Musik upp på etern. Då inspirationen har trytit lite så blir veckans program återigen en pyttipanna. Ändå kan jag stoltsera med att personligen tycker jag att det är en av de bättre mixarna jag lyckats åstadkomma. Jag påminner återigen att gå och lämna önskemål till Playstation 2 specialen. Jag vet att ni sitter och trycker på massor av underbara favoritlåtar!

Låtlista
Main Theme - Battlefield 1943
Amber Sunset – Hotel Dusk: Room 215
Title Theme – Blood Money
Main Theme (CD-version) – Flashback
Star Light Zone – Sonic the Hedgehog
Rirura Riruha – Ouendan 2 – Kaela Kimura
Anu Orta Veniya – Panzer Dragoon Orta
(Do you wanna date my) Avatar – The Guild feat. Felicia Day

Det mesta har redan sagts om Wii’s nya stortitel och vi beslutade oss för att bjuda på något mer intressant för våra läsare. Istället för en klassisk recension avverkas det hela i ett lite annorlunda diskussionsformat där två recensenter får komma till tals.

Läs vidare här.

Så här ser Kid Icarus, nej förlåt! NyxQuest ut.

Ni kan bortse från mitt tidigare inlägg för tillfället, det här spelar jag för att jag vill och inget annat. Det var visserligen ett tag sen jag köpte nåt från Nintendos nedladdningstjänst, WiiWare. Men efter att ha rensat en del för att skapa utrymme på min maskins hårddisk (hata Wii’s bristfälliga lagringsutrymme) så plockade jag upp NyxQuest: Kindred Spirits från den virtuella butikshyllan.

NyxQuest: Kindred Spirits gick tidigare under namnet, Icarian, och inte så konstigt att det omnämndes som en inofficiell uppföljare på kultklassikern Kid Icarus. Nu vet jag inte exakt varför spelet bytte namn, Nintendo och deras stygga advokater som varit i farten möjligen? Men likheterna känns uppenbara när man tittar på skärmdumpar från spelet med ursprungsnamnet i minnet.

Nu har visserligen inte spelet så himla mycket gemensamt med Kid Icarus förutom miljöerna och det sidoscrollande 2D-perspektivet när man väl spelar ska erkännas. Det påminner i så fall mer om ett annat WiiWare-spel, LostWinds, som är en titel jag själv uppskattar väldigt mycket. NyxQuest är i grund och botten en atmosfärisk och stillsam pusselplattformare där man med hjälp av Wiimoten kan manipulera omgivningen på olika vis. Det är fint att titta på, mysigt att spela och tillhör definitivt det bästa som dykt upp till WiiWare.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=r_z5dfFrIXk]

Denna vecka får vi besök av Alex Jonsson från Gamezine som nyss är hemkommen från spelmässan, Gamescom. Ämnet för den här veckan berör japanska rollspel och hur man borde modernisera genren. Vi diskuterar. Med en globetrotter som Alex i programmet så får vi också en knippe färska spelintryck från Tyskland och Gamescom i form av Heavy Rain, Rage, Brink och han har dessutom fingrat på en PSP Go och spanat in den nya PS3 Slim på nära håll. Utöver det har vi skjutit tyskar både i luften i Heroes over Europe och på marken i nya Wolfenstein, Trials HD är på tapeten igen och den andra episoden av Tales of Monkey Island samt Metroid-klonen, Shadow Complex, ventileras. Johan har semester från nyhetsdelen men Spelnördbataljen avverkas i vanlig ordning.

Låtlista:
Alone in the Dark – Who Am I? – Olivier Deriviere
Pilotwings – Fly – Palpable (OCR)
Street Fighter IV – Indestructible – The Next Door

Länkar:
Gamezine

Radio Speltorsk tipsar:
Walkabout

Nästa veckas fråga:
Hur tycker du att betygsättningen ska se ut?

Som ni säkert känner till så producerar jag podradion, Radio Speltorsk. Detta innebär att man behöver prata om spel. För att prata om spel behöver man spela spel. Det här blir ett problem ibland. Låt mig förklara.

Jag har en sambo, en son, ett hus, en sommarstuga och en bil som behöver pysslas om. Dessutom jobbar jag heltid. Det här tar mycket tid. Tiden som blir över, vilket inte är speciellt många timmar i veckan, spelar jag spel, förbereder samt spelar in Radio Speltorsk. Jag tycker alltihop är vansinnigt underhållande men det kräver uppoffringar. Jag har en tendens att låta saker och ting ta över på ett sätt att jag inte kan sluta tänka på projektet jag för stunden engagerar mig i. Radio Speltorsk har den rollen i mitt liv för tillfället. Efter att ett avsnitt är inspelat, klart och upplagt är det nästa program som gäller. Gäster som ska raggas, manus ska skrivas, osv…

Det är därför spelandet som kommer i kläm. Jag spelar inte för att jag vill spela utan för att jag måste. Det vore katastrof om jag inte har nåt att prata om i programmet. Inbillar jag mig. Man har perioder då det inte känns så intressant eller för den delen så meningsfullt med spel och kulturen där i kring. Förstå mig rätt nu. Jag gnäller inte över att jag måste spela spel för att prata om dem. Men det finns stunder glöden inte finns där och när jag trots det köper spel för summor jag knappt har över varje vecka.

Jag köper spel för att prata om dem. Hur underligt är inte det?