Det finns många spel av äventyrstypen till iPhone och iPod Touch. Fantastiska portningar av spel som The Secret of Monkey Island, Beneath a Steel Sky (som för övrigt reas i detta nu) och Simon the Sorcerer. Men det finns också mycket nytt skoj att lägga speltid på utöver dessa gamla fina godingar. Nick Chase: A Detective Story är ett sånt spel. Jag har redan pratat om spelet i senaste avsnittet men vill ge det lite rampljus här i bloggen också. Det finns en risk för att det här kan gå många förbi och det vore lite synd för det är ett överraskande välgjort peka och klicka-spel.
Det är fint att titta på med sin sköna serietidningsestetik och det minispelsaktiga upplägget gör sig superbra på formatet. Jag gillar noir-känslan som genomsyrar spelet med den passande musiken och Nicks underbart bajsnödiga röst. Passa på att inhandla nu då det reas ut för ynka sju kronor. Det är verkligen ett fynd.
Retroresans Anders Brunlöf gästar oss i veckans avsnitt och pratar om den egna podcasten, Gameplayer och kändisar. Men än mer spelsnack blir det när vi delger er våra intryck från Borderlands, Batman Arkham Asylum, Final Fantasy IV, Megaman X, Forza Motorsport 3, Bayonetta och Nick Chase: A Detective Story. Nya Spelnördbataljen dyker upp igen, likaså Nyhets-Johan och utöver det en intervju med Pelle Lundborg, vd för Nordic Games, som snackar om det kommande Wii-spelet, We Sing.
Låtlista:
Batman: Return of the Joker – Sewers
Skullmonkeys – Sno Yell Oh
Ristar – Du Di Da
Superfrog – End of Game
Wonderboy III – Monster Town
Riktigt namn: Tommy Frössman Ålder: 25 Ort: Västmanland, Arboga
Vilket är ditt favoritspel och varför?
När det gäller retro är det Bubble Bobble på Commodore 64 som gäller men när det gäller lite nyare spel så föredrar jag strategi a lá Starcraft.
Vilka kommande spel ser du fram emot?
Starcraft 2 samt en eventuell uppföljare till Batman Arkham Asylum som jag hoppas kommer att komma i framtiden.
Bästa spelminne?
Alla fantastiska kvällar med vänner bänkade framför en kass gammal TV spelandes Commodore 64 i ungdomens dagar, på den tiden då spelglädje var det primära med spelen och inte grafiken som i dagens spelvärld. Har även riktigt härliga minnen efter spelandet av gamla äventyrsspel på både Amiga och DOS med vänner, riktigt härliga tider inte konstigt att man ibland längtar tillbaka till sin *ungdom* :)
Favoritgäst i Radio Speltorsk?
Martin Lindell är en trevlig prick, rolig kille att lyssna på.
Vad vill du höra oss prata om i kommande avsnitt?
Mer retro inriktat på Commodore (Amiga / C64), kanske t.om ett specialavsnitt för både Amiga och C64? jag ställer gärna upp som den retronörd jag är :-)
Vill du bli “Veckans lyssnare”? Svara på frågorna ovan. Skicka sedan in svaren till feedback@radiospeltorsk.se och märk det med “Veckans lyssnare”. Att skicka med idolbild är frivilligt men uppskattas.
Ordningen är återställd, Tobias Jensen är tillbaka som programledare och lika glad som vanligt. I veckans program har jag rotat efter låtar från exklusiva (nåja, nästan i alla fall) titlar till Nintendo Wii. Denna ganska simpla vita konsol från Nintendo som jag anser har fått stå emot lite för mycket skit. Visst, det är inte den starkaste konsolen i världen, varken prestandamässigt eller i antalet speltitlar som är värda att nämna. Men det finns fortfarande många bra anledningar till att inneha en. Som t ex den fantastiska musik som faktiskt finns i ett antal spel.
Låtlista
New Island – Little Kings Story
Tiki Sacred Honor – Boom Blox
Ryushi San – Red Steel
One Hell of a Day – Disaster: Day of Crisis
DB 606 (Euphoric) – De Blob
Reunited – Zack and Wiki: Quest for Barbaros Treasure
Dont Want you No More – The Legend of Zelda: Twillight Princess
Good Egg Galaxy – Super Mario Galaxy
Under förra avsnittet pratade vi om den legendariska Woodcube, ett skrämmande fult mischmasch av SNES, Playstation och Nintendo 64 som det nog lagts ner flera sekunders kärleksfullt arbete på. Utifall det är någon som missat denna internetpärla tar vi tillfället i akt och korrigerar det nu:
Men det var ju inte den enda träbest vi talade om, så jag passar på att öppna mitt eget fotoarkiv och gräva fram en bild på min egna fina casemod som tillverkats av en gammal kökslåda:
Anskrämliga, inte sant? Den enda egentliga frågan, som jag lämnar öppet för er på internätet att avgöra, är vilken av dessa monstrositeter som egentligen är fulast?
Kommer du ihåg Tommy Rydlings gästblogg om Superligan? I vilket fall är jag och brorsan anmälda till ligan men behöver fler spelare för att kunna delta.
Vi har inga jobbiga krav på att man bör vara grym på NHL 10 för att få vara med, ett glatt och trevligt humör duger mer än gott. Posta en kommentar eller skicka ett mejl till andreas@radiospeltorsk.se för att gå med i klubben. Är vi bra då? Tja, spana in våran statistik här.
Om ni lyssnat på avsnitt sextiotvå och våran intervju med Anders Hejdenberg så känner ni numera till hans senaste spel, Dark Nebula. Förutom att jag totalt gör bort mig när jag ska uttala utvecklingsstudions namn kanske ni även snappade upp att det är ett precisionskrävande bollrullarspel som använder sig av iPhone’s inbyggda tiltsensor. Det finns ohyggligt många spel av samma typ till formatet men få gör det så bra som Dark Nebula. Kontrollen är perfekt kalibrerad och bandesignen är oerhört varierad.
Spelets enda nackdel är att det är lite för kort. Dark Nebula bjuder på trettio till sextio, beroende på hur duktig man är, extremt underhållande minuter men trots att spelet bara kostar sju spänn hade jag gärna sett att det varit aningen längre. Trots det och med tanke på hur kompetent det är i övrigt råder jag er alla att inhandla på direkten.
Radio Speltorsk återvänder så äntligen med ett normalt avsnitt och alla gamla programpunkter är intakta. Gäst denna vecka är Sofia ”Console Girl” Holgers som berättar om sin spelrelaterade fotofetisch. Vi fortsätter därefter som vanligt med färska spelintryck där Brütal Legend, Machinarium, Buzz! Quiz World och Beneath a Steel Sky Remastered diskuteras. Vi introducerar också den helt nya Spelnördbataljen och intervjuar Anders Hejdenberg om hans nya iPhone-spel, Dark Nebula. Sist hälsar vi Johan Eklund tillbaka till vårt nyhetssegment där erektioner och mechrobotar är några av sakerna som avhandlas.
Låtlista:
Mars Matrix & GigaWing 2 OST – Theme of GigaWings
Warhammer Online – The Call of Stone
Mario & Luigi: Superstar Saga – Teehee Valley
Feel the Magic XX/XY – Rub It!
Efter att ha spelat igenom det förträffliga Castlevania: Portrait of Ruin blev jag sittandes med en tanke. Som belöning efter att ha kämpat och slitit med de senaste årens utforskarinriktade Castlevania-spel och låst upp varenda liten procent av kartan, hittat alla gömda vapen och lärt sig alla magier så har den avslutande sekvensen blivit mer pampig och storslagen. Man har till och med gått så långt att man lagt till fler banor och bossar att klara för dem som orkar. Detta gör mig lite ledsen i ögat.
Jag har aldrig varit någon extrem spelare och mina försök till att låsa upp bonusar i spel har i de flesta fall gått åt helvete. När man var mindre och hade få spel att spela men oändligt med fritid, fanns det ett utrymme för den här typen av frenetiskt banka-huvudet-blodigt-spelande. Numera har jag varken den tid eller färdigheterna som krävs. Det är därför som det känns lite snöpligt att jag ska straffas i exempelvis Portrait of Ruin bara för att jag inte är lika grym på att dubbelhoppa som ”CastlevaniaLover7000″ när han skryter på ett forum om hur han spöade Dracula utan att förlora ett liv i Symphony of the Night. Jag vill helt enkelt bara ta mig från start till mål utan att gå miste om hardcorespelarnas belöningar i form av mäktigare slut och andra skojiga bonusar trots att jag som spelare jämförelsevis suger.
Dessutom tycker jag inte detta ”samlande” är så spännande som många andra. I många fall är det bara irritationsframkallande att efter flertalet repetitiva handlingar till slut ge upp och gå ifrån att ha tokdiggat ett spel till att istället hata det på grund av det frustrerande upplåsningsbara innehållet. Min åsikt är därför att spelmakarna i framtiden ska skänka oss inte fullt så skickliga spelare samma godsaker som den mer hårdnackade highscorejagande målgruppen får ta del av. Självklart ska hardcorelirarna belönas men vad sägs om en kompromiss?
‘Splosion Man löser det här snyggt till exempel. Om man dött tillräckligt många gånger på en bana får man frågan om man vill hoppa över nivån. Svarar man ”ja”, och fortsätter på banan efter så är huvudkaraktären tvungen att bära balettkjol tills man återvänder för att klara banan man skippat. Det här är ett straff som känns mer motiverat än att jag ska behöva gå miste om saker som kan förhöja, och i vissa fall, förlänga spelupplevelsen.
Så med andra ord. ”Ja tack”, till förnedring, men ”nej tack” till uteblivna spelmoment.
Radio Speltorsk är en svensk podradio om dator- och tv-spel. Varje vecka analyserar Andreas Ljungström och Sebastian Magnusson de senaste spelen, diskuterar indie och retro samt bjuder in spännande gäster från spelbranschens alla hörn. Avsnitten lanseras vanligtvis på torsdagar.
Retroresans Anders Brunlöf gästar oss i veckans avsnitt och pratar om den egna podcasten, Gameplayer och kändisar. Men än mer spelsnack blir det när vi delger er våra intryck från Borderlands, Batman Arkham Asylum, Final Fantasy IV, Megaman X, Forza Motorsport 3, Bayonetta och Nick Chase: A Detective Story. Nya Spelnördbataljen dyker upp igen, likaså Nyhets-Johan och utöver det en intervju med Pelle Lundborg, vd för Nordic Games, som snackar om det kommande Wii-spelet, We Sing.
Riktigt namn: Tommy Frössman
Kommer du ihåg 
Radio Speltorsk återvänder så äntligen med ett normalt avsnitt och alla gamla programpunkter är intakta. Gäst denna vecka är Sofia ”Console Girl” Holgers som berättar om sin spelrelaterade fotofetisch. Vi fortsätter därefter som vanligt med färska spelintryck där Brütal Legend, Machinarium, Buzz! Quiz World och Beneath a Steel Sky Remastered diskuteras. Vi introducerar också den helt nya Spelnördbataljen och intervjuar Anders Hejdenberg om hans nya iPhone-spel, Dark Nebula. Sist hälsar vi Johan Eklund tillbaka till vårt nyhetssegment där erektioner och mechrobotar är några av sakerna som avhandlas.
Efter att ha spelat igenom det förträffliga Castlevania: Portrait of Ruin blev jag sittandes med en tanke. Som belöning efter att ha kämpat och slitit med de senaste årens utforskarinriktade Castlevania-spel och låst upp varenda liten procent av kartan, hittat alla gömda vapen och lärt sig alla magier så har den avslutande sekvensen blivit mer pampig och storslagen. Man har till och med gått så långt att man lagt till fler banor och bossar att klara för dem som orkar. Detta gör mig lite ledsen i ögat.
Senaste kommentarer