Radio Speltorsk

Temple of the fucking jävla kuk Ocean King

144959-zelda

I peppen inför The Legend of Zelda: Spirit Tracks startade jag Phantom Hourglass på min DS igår. Olyckligtvis blev jag omedelbart påmind om varför jag låtit spelet vila.

Phantom Hourglass är verkligen ett bra spel. Inget snack om saken. Men samtidigt hatar jag det. Det finns en stor anledning till det och den stavas – Temple of the Ocean King.

Nyss nämnda tempel står för allt jag hatar när det gäller speldesign. För det första går det på tid. Med andra ord blir man stressad. Jag gillar inte att vara stressad när jag spelar. För det andra är spelmomenten upprepande. En ingrediens jag förmodar att ingen är speciellt förtjust i. Slutligen ska också nämnas att templet utöver det är sjukt svårnavigerat på grund av att alla miljöer ser näst intill likadana ut.

Jag diggar verkligen Zelda-spelen men jag hatar dessa spelmoment och proppar man ett helt tempel fullt med dem så tappar till och med jag lusten. Och som inte det vore nog så återkommer man dessutom ständigt till detta förbannade tempel. Jag älskar att utforska varenda liten del på kartan i lugn och ro, jag älskar pekpennans smarta funktioner och jag älskar verkligen de pussel jag stött på i Phantom Hourglass.

Men jag hatar Temple of the Ocean King!

Och det gör jag av hela mitt hjärta.

2009-11-11, Andreas

9 Kommentarer

2009-11-11, Johan Eklund säger:

Vetskapen om detta tempels existens är skäl till att jag inte inhandlat spelet öht.

2009-11-11, Meroigo säger:

Johan: Dålig anledning. Du missar ett fantastiskt spel.

2009-11-11, Linus säger:

Så farligt är det faktiskt inte och precis som Meroigo säger så är det ett fantastiskt spel.

Ta er i kragen Andreas och Johan! :)

2009-11-11, Gwellmyn säger:

Templet är visserligen irriterande, men det går i alla fall att stå ut. Desvärre kan jag inte säga det samma om den totalt värdelösa styrningen. Fy fan! Tyvärr kommer väl Spirit Track att använda en liknande styrning.

2009-11-11, Hampus Andersson säger:

Det känns som att jag är en av de få som inte tyckte att templet var jobbigt. Jag älskade verkligen utmaningen templet gav mig, och när jag gjorde något fel så visste jag att så skulle jag inte göra till nästa gång. Vilket jag iofs sällan gjorde.

Ett av de bästa spelen på DS. Punkt.

2009-11-11, Orran säger:

Vad var det för fel på styrningen? Jag var mycket skeptisk till styrningen (och hela spelet egentligen) innan jag testade det, tycker ofta att många NDS-spel överanvänder touch-skärmen, men i Phantom Hourglass satt det faktiskt som en smäck efter ett tag.

2009-11-12, Meroigo säger:

Jag håller med Hampe angående templet. Försök se det positiva med det och snöa inte in er för mycket på det negativa, det gör bara så era negativa känslor blir starkare. Ond cirkel.

Angående styrningen tycker jag den är klockren och den bästa användningen av Nintendo DS-pekskärmen jag varit med om.

2009-11-12, Sebastian Magnusson säger:

Har ärligt talat inte heller så stora problem med kuk-templet men jag misstänker att det beror på att jag inte spelat så fasansfullt långt, bara behövt återbesöka det en 2-3 gånger än så länge.

Rent allmänt är dock spelet genialt.

2009-11-12, Linus säger:

Tycker kontrollen är kung.

Förutom det så utnyttjar spelet alla funktioner som DS erbjuder på sådant smart sätt. Rita kartor, rita bumerangens färdriktning, blåsa ut ljus, stämpel-pussel och bossar som kräver två skärmar.

Kanske det spelet som utnyttjar DS:en som bäst?