Radio Speltorsk

Den 8:e maj 2008 lanserade jag min första egna podcast, döpt till Spelklassiker. Jag hade innan dess varit delaktig i både Radio Format och Radio Speltorsk med mitt inslag ”Tottes Tankar”. En ljudkrönika där jag pratade om olika ämnen som sex i spel, EA:s storhetsvansinne och om man verkligen behöver skämmas över att vara en gamer vid 26 års ålder. Varje krönika avslutades med jag att delade ut veckans highscore, samt veckans game over-varning. Veckans ris och ros helt enkelt.

Jag var även med som gäst vid ett flertal tillfällen i de två olika podcastarna, vilket helt klart gav mersmak. Jag började kika runt på vad som egentligen fattades på den svenska spelpodcast-himlen. Jag kunde bland annat inte hitta något retroprogram. Ett ämne som man egentligen kan prata i timtals om. Sagt och gjort, jag började skissa på ett program och tog kontakt med min gode vän Fredrik Nilsson för att få hjälp med att skapa en hemsida och för att kunna lägga upp programmet på Itunes.

Jag funderade länge och väl på om jag bara skulle prata om ett spel i varje program, eller om jag skulle göra någonting större och bjuda in gäster. Jag bestämde mig tillslut för att göra det senare. Eftersom jag hade varit med i Radio Speltorsk tidigare och visste att Andreas och Sebastian var två vältaliga gossar, frågade jag helt sonika om de ville vara med i debutprogrammet. Så kom maj och dagen när det hela lanserades. Första avsnittet blev riktigt lyckat för att ha nästan noll struktur. I det första programmet hade Andreas och Sebastian valt varsitt spel som vi skulle diskutera, vilket blev Super Metroid och Metal Gear Solid 2. Själv deltog jag med Devil´s World. Under Spelklassikers historia har flera personer gästat programmet, som till exempel Martin Lindell, Angelica Norgren, Tomas Brännmark, Tommy Rydling och Emil Olofsson.

Programmet ändrade struktur efter ett tag och retrobanken infördes. Ett speciellt tema som diskuterades i varje program och i de två sista programmen hade dessa teman tagit över programmet helt. Jag märkte bland annat att det blev ett bättre flyt i programmet och mer diskussioner, än när varje gäst valde varsitt spel att diskutera. Visst var det intressant att höra om en bortglömd klassiker, men det blev ärligt talat lite tjatigt att höra en monolog som höll på i nästan 15 minuter, som avbröts lite då och då med någon fråga.

Att göra Spelklassiker tog mycket tid och ork. Vilket gjorde att jag endast släppte ett program i månaden. Ibland blev det dessutom ett uppehåll med en eller två extra månader. I början av 2009 blev det plötsligt inne att släppa ett nytt podcastavsnitt varje vecka. Självfallet kunde jag inte vara sämre, men samtidigt hade jag varken ork eller lust att spela in ett retroavsnitt med nya gäster varje vecka. Så istället började återigen spana runt för att se vad som inte gjorts tidigare.

Jag satt då en vacker dag och lyssnade på någon av alla de smöriga kommersiella radiokanalerna som finns i Sverige, när det slog mig att musiken som spelats i spelpodcasten bara var en utfyllnad. Vad skulle hända om det istället lyftes fram som det väsentliga i ett program? Efter lite överläggningar med Andreas Ljungström hittade jag ett koncept som förhoppningsvis skulle funka. Spelklassiker Musik var född. 43 avsnitt senare verkar det fortfarande vara ett vinnande koncept, då antalet lyssnare och kommentarer varit stadigt. Jag försökte hålla liv i både Spelklassiker och lillasystern Spelklassiker Musik, men kände efter ett tag att mitt hjärta brann mer för musikprogrammet och valde att lägga Spelklassiker på is. Ett nytt avsnitt har levererats varje vecka och under den senaste tiden har jag även lyckats få med ett antal DJ-gäster.

Att bilda ett samarbete med Radio Speltorsk känns fantastiskt kul. Som många av er vet så har jag, Andreas och Sebastian flera gånger florerat i varandras program, vilket gör att det här steget känns helt naturligt. Dock betyder det inte att, i alla fall till en början, att ni kommer få höra mig extra mycket i Radio Speltorsk eller Andreas och Sebastian i Spelklassiker Musik. Jag hoppas att alla gamla lyssnare kommer få ut ännu mer av programmet nu när ni kan hitta det på samma sida som Radio Speltorsk. Och till alla er nya lyssnare hälsar jag er hjärtligt välkomna till spelmusikens underbara värld.

Nytt år och en ny säsong med Spelklassiker Musik! Detta firar vi med att lansera en ny sida och en ny logga. Allt designat av den mycket duktige Linus Josephson.

Så med dessa nya krafter levereras ett avsnitt som tar en titt i backspegeln. 2000-talet var en turbulent period i spelvärlden. Företag kom och gick, likaså konsoler. För att ändå fira att 10 år till har gått där spelmarknaden verkligen blivit en marknad att räkna med, har jag valt ut 10 stycken spellåtar. En låt, från ett spel som släppts under varje år från 2000 till 2009. Mycket nöje!

Låtlista
Toru – Diablo 2
Dance of Vampires – Grand Theft Auto 3 – Scientists
Blast Away – Kingdom Hearts
Title Theme – Metroid Prime
Elwynn Forest – World of Warcraft
Duel with Ares – God of War
Hyrule Field on Horse – The Legend of Zelda: Twillight Princess
Mass Effect Theme – Mass Effect
Boogie Man – Fallout 3
End Theme – Modern Warfare 2

Egentligen behöver man inte säga så mycket om Super K.O. Boxing 2 som inte kan sammanfattas med ett ord och en titel – Punch-Out!! För har man spelat eller hört talas om Nintendos gamla kultklassiker vet man vad det rör sig om. Ett humoristiskt boxningsspel med färgstarka karaktärer och ett bossliknande upplägg. Det här är i princip en klon av nyss nämnda spel men en kompetent sådan. Bossarna är välgjorda och finurligt utformade, grafiken är vass och svårighetsgraden skruvas upp i lagom takt.

Det finns två negativa aspekter. Laddningstiderna är för långa och de virtuella knapparna är utformade i minsta laget. Det är trots det ett väldigt kul spel som lyckas efterlikna sin förebild med bravur. Passa på att införskaffa redan idag då det för tillfället reas ut för ynka sju riksdaler.

Det händer saker bakom stängda dörrar när det gäller Radio Speltorsk och våran sajt. Saker som snart kommer att avtäckas. Förhoppningsvis bara om några dagar om allt klaffar. Se till att spana in radiospeltorsk.se med jämna mellanrum för att hålla er uppdaterade.

Någonting som redan har dykt upp på sidan är ”Kommentarstoppen”. Om ni inte redan listat ut det är detta i vilket fall en ny funktion som kommer ge er koll på vilka av er som kommenterar mest på hemsidan. Det här är ett sätt för oss att tagga er till att engagera er ännu mer i våra podcastprogram och vad vi skriver på bloggen. Vi hoppas att ni gillar tanken bakom och fortsätter att förse oss med eran feedback. Den är orsaken till att vi finner det så förbannat roligt att jobba med Radio Speltorsk.

Har du lyssnat på den andra delen av våran 2010-special med Victor vet du också att jag är lite less på Zelda-seriens upplägg. Nog för att spelen fortfarande är suveräna äventyr men man kan inte längre bortse från hur still utvecklingen stått. Under perioden serien funnits till har det trots allt släppts galet många spel och i det avseendet är det häpnadsväckande att upplägget knappt rubbats det minsta från del till del. Den största förändringen kom redan i övergången till del två 1988 men när spelet kritiserades på grund av de nya inslagen återgick man snabbt till den beprövade formulan från föregångaren till nästa del. Sen har man i princip kört på samma spår fram tills idag. Man kan hävda att serien fick en stor förändring i och med Ocarina of Time och 3D-grafiken men ärligt talat är den mer av en teknisk uppgradering och ett A Link to the Past i blockiga polygoner. Visst, finns det nyheter men det mesta känns igen från tidigare spel.

Numera lever Zelda i två olika versioner. Den bärbara och den stationära. I den bärbara varianten är det mesta oförändrat och spelas i princip fortfarande som i det allra första spelet. DS-spelen har visserligen klämt in en del fiffiga idéer som utnyttjar maskinens olika egenskaper men följer i övrigt samma struktur som spelen alltid gjort. Men det är på stationärt format och 3D-spelen serien stått mest still. Förutom grafiska skillnader är det bara transportmedlen som förändrats. Jag älskar de flesta av seriens titlar men börjar nu så till slut tröttna på att göra samma sak om och om igen.

Det är dags att gå tillbaka till ritbordet och återuppfinna Zelda igen. Ändra på saker som är synonymt med serien. Skippa delar som redan återanvänts hundratals gånger tidigare. Vänd ut och in på allt vi tror oss veta om Link, Zelda och trekraften. Det finns mycket man kan ta till för att göra serien fräsch igen. Med tanke på det lilla som hittills gjorts annorlunda behövs egentligen inga revolutionerande inslag för att man ska vara nöjd. Satsa på att bygga en historia och en handling som känns spännande och intressant. Midna i Twilight Princess var ett härligt tillskott men resten av berättelsen var för ofokusserad och ointressant. Och för guds skull, släng in röstskådisar till nästa del! Jag är trött på att föreställa mig hur karaktärerna egentligen låter. Skippa också den traditionella inledningen med en liten by som ska undersökas och de onödigt stillsamma första timmarna. Kasta in Link i hetluften från första stund och låt lugnare perioder dyka upp senare i spelet istället.

De saker jag tagit upp är ytterst små förändringar men skulle göra stor skillnad just i ett Zelda-spel. Man kan givetvis ta till mer spektakulära inslag för ytterligare effekt. Något jag gärna ser att man gör. Vi har vid flera tillfällen i Radio Speltorsk fantiserat om att placera Link i en framtidsdystopi, byta ut Epona mot en motorcykel och ersätta bomurangen med ett plasmagevär. Låter kanske lite drastiskt men det handlar i många fall om att våga göra oväntade saker för att förnya och förbättra.

Nåt man definitivt behöver göra är att bryta isär strukturen i hur man avancerar i spelvärlden. Att det hela tiden bygger på att återupprepa känns sedan länge tjatigt. Man börjar med att besöka en by där man får reda på vad man ska göra, efter det är det dags för en transportsträcka till ett tempel eller en grotta där man finner ett nytt föremål som man använder på bossen, och därefter repeterar man samma sak igen tills spelet är slut, med ytterst små skillnader i speldesignen. Eiji Aonuma har påstått att det här är nåt man ser över till nästa del och förhoppningsvis kan vi förvänta oss en mer oförutsägbar uppdragsstruktur.

Nästa Zelda är inte långt borta och jag hoppas verkligen att en av mina absoluta favoritserier lyckas förnya sig på ett par av de punkter jag tagit upp i den här texten. Spelet sägs numera dyka upp redan i år trots att det inte ens visats upp överhuvudtaget. Jag håller tummarna och jag blir gärna positivt överraskad när spelet slutligen avtäcks.