Radio Speltorsk

Ni vet den där beryktade ”tomheten” man upplever precis när man klarat ett spel? Den där känslan man bara får efter att en spelupplevelse griper tag i en, lämnat mig som spelare berörd? Jag sitter med den just nu.

Det var nämligen igår jag klarade Heavy Rain. Spelet jag suktat efter sen Fahrenheits fantastiska inledning bytts ut till flum och hokus pokus. Heavy Rain är den där inledande delen hela tiden och lite till spelet igenom. Jag har inte hunnit smälta allt än men undrar redan, vad är nästa steg? Hur kan man överträffa det som Cage och Quantic Dream åstadkommit utan att upprepa sig igen? Även om det är kraftigt förbättrat på flertalet punkter är trots allt Heavy Rain samma spel ännu en gång. David Cage lyckas förverkliga sin vision och sätter också därmed punkt för sina ambitioner att göra ett spel med en bra och vuxen handling. Jag är tveksam till att konceptet håller en gång till om inte flertalet innovationer medföljer.

Även om Heavy Rain är ett fenomenalt spel är nästa steg verkligen elddopet för David Cage. Tar han ytterligare ett kliv eller fegar han ur och gör samma sak ytterligare en gång? Jag ser redan nu fram emot Quantic Dreams nästa projekt och ser gärna att fler hakar på trenden de har skapat. Fler spel som vågar vara mer än själlösa actionkloner.

Jag hoppas innerligt att Heavy Rain bara är toppen av isberget. Att det finns fler utvecklare som vågar sopa undan gamla konventioner och de element som förknippas med traditionellt spelande. En mix av berättande och spelande som inte väljer bort manuset när spelbarheten knackar på dörren. Med Heavy Rain visar man att det finns hopp för äventyrsgenren och framtidens storyfokuserade spel.