Radio Speltorsk

Ett uppvaknande för berättandet

alan_wake_1

Med Heavy Rain och nu senast Alan Wake så börjar spelmediet äntligen närma sig nåt jag verkligen kan omfamna och njuta av på ett sätt jag hoppats på under en lång tid. Man har kommit till en punkt där spelmakarna, eller åtminstone några av dem, satsar på att fokusera på mer än spelmekanik. Handlingen har tagit plats som en viktig beståndsdel bredvid dem som varit självklara sen länge. Vissa lyckas bättre än andra men jag tycker mig se en röd tråd inom spelbranschen. Det finns en tendens till att vilja berätta nåt mer med sina spel än – ”kolla vilka läskiga monster du kan spränga åt helvete i vårat spel”!

Jag klarade nyligen Alan Wake och är lite förgrymmad över hur många bemött spelet. Jag får intrycket av att det bedömts på felaktiga premisser. Det får kritik för att det är linjärt och för att man slopat den öppna världen till förmån för storyn. Samtidigt hyllas många andras, i mitt tycke, katastrofalt trasiga uppdragsbaserade berättande. Självklart kan hypen vara en bidragande orsak till den kritik spelet fått utstå. Drygt fem års produktionstid gör, oavsett hur bra spelet är, alltid intrycken en otjänst. Jag har full förståelse för hur förväntningar kan påverka ett omdöme men samtidigt lyckas Remedy leverera allt det man utlovat. Det är den psykologiska thrillern i spelform man hela tiden uttalat att det ska vara och jag har aldrig spelat ett så här tajt, stämningsfullt och bra berättat actionspel någonsin tidigare.

Personligen är det upplevelsen jag vill åt när jag spelar. Visst, jag kan vara nöjd med att bara ha kul ibland och det är alltid ett bra mål att eftersträva som utvecklare. Men det är hela tiden den där gripande och omvälvande spelupplevelsen jag vill uppleva. Jag vill bli involverad i berättelsen, helst helt uppslukad av den. Även om vi inte är där än så är fortfarande en bra handling i spel mer engagerande än plattformsperfekta banor och skojfriskt pang-pang som största fokus. Det perfekta handlingdrivna spelet har inte skapats än, och kommer säkert aldrig göra det heller, men vi börjar åtminstone närma oss.

2010-05-25, Andreas

17 Kommentarer

2010-05-25, Gisela säger:

Åh ja, uppslukad. Det är det man vill bli. :) Håller med att Alan Wake var mycket stämningsfullt men jag störde mig lite på vissa historieelement jag tyckte var lite knepiga, typ FBI-agenten. Men det kanske förklaras mer om man hittar Nightmaresidorna i manuskriptet?

2010-05-25, Andreas säger:

@Gisela: På samma sätt som i fallet med Heavy Rain är inte allt helt klockrent men för egen del stör det inte nämnvärt. Jag är en sucker för den här typen av historier och man är knappast bortskämd med dem i spelformat. Man får hoppas att vi får se många spel av den här sorten i framtiden och jag önskar att fler utvecklare lägger mer fokus på handlingen som en betydande del.

2010-05-25, EmmyZ säger:

Nu har jag inte spelat Alan Wake, men dock Heavy Rain och jag kan inte annat än hålla med. Jag förstår inte heller när spel får kritik för att de är för linjära och att fokus ligger på storyn. Se på FFXiii. Kanske ett av årets mest linjära spel men med en story som verkligen går på djupet vad gäller karaktärerna och berättelsen, även om det nästan är till överdrift just i FFXiii.

Samtidigt har var spel sin plats. Att hjärndött döda monster i Sacred, vars historia jag inte ens kommer ihåg det minsta av, kan vara lika roligt det med. Men där har jag inga krav på en berättelse och vill bara slakta slakta.

Jag tror det här sandbox-syndromet fått folk att bli överdrivet kräsna. Alla spel ska vara som GTA fast 1000 gånger bättre och dessutom ha en grym historia, grym grafik, grymma karaktärer, djup och känsla och ypperlig spelmekanik. Personligen har jag tröttnat lite på Sandbox-spelen som bara ger mig beslutsångest och springer glatt i trånga korridorer ifall bara berättelsen är så pass bra att den håller mig kvar.

2010-05-25, Spel-Malmer säger:

Intressant att du ser på saker på ett så likadant sätt. Sorry for the plug, men läs gärna min analys/djupdykning i ämnet på min blogg: http://spel.malmer.nu/2010/05/upplevelsen-och-produkten/

2010-05-25, Anders Brunlöf säger:

I brist på bättre ord.. WORD!

Jag kommer definitivt spela genom spelet nu i sommar, om det kan imponera på samma sätt som Heavy Rain gjorde blir jag väldigt glad!

2010-05-25, Fredrik Wikström säger:

Framför allt är det ju helt bisarrt att man i dagens spelklimat tycks behöva välja sida. Antingen är man FÖR sandboxspelen, och starkt EMOT välregisserade men linjära spel, eller vice versa.

Jag uppskattar båda skolorna. Easy as pie!

Antingen får jag skapa min egen historia, där jag utvecklar en personlig relation med alla bikaraktärer, och får ta lite tid på mig innan slutet för att jag vet att separationsångesten kommer smygande.

Eller, så får jag en – i minsta detalj – planerad resa, där jag fortfarande kan interagera med tillräckligt mycket för att känna mig fullständigt delaktig. En välregisserad upplevelse, med påtvingade omständigheter. Men vi är alldeles för vana vid filmmediet för att det inte ska fungera.

Jag älskar spel. Om det sedan är ett linjärt men underbart Heavy Rain, eller ett totalt ickelinjärt Oblivion, eller kanske ett så casual spel som Peggle, så vaddå? Får jag inte blanda musik i mp3-spelaren heller? Får jag inte ställa Kerouac bredvid King i bokhyllan? Får jag kanske inte äta vegetariskt för att jag äter kött? Jo, visst får jag det! Det är nog bara vissa personer som stör sig på det.

Ni känner till typen; förståsigpåare, bättre vetande och annat pack. Konstigt nog verkar en stor andel dylika personer ha blivit spelskribenter!

2010-05-25, Andreas säger:

@EmmyZ: Absolut! Alla typer av subgenrer är välkomna. Ju fler desto bättre. :)

@Fredrik: Vem har sagt att man behöver välja sida? Men jag förstår vad du menar och kan känna igen mig i det du säger. Jag uppskattar, precis som du, allt från Fallout 3, Mass Effect, Dragon Age med flera till nämnda Alan Wake och Heavy Rain.

Men medan det görs betydligt fler ”open world”-spel i stil med de jag nämnt lyser de mer linjära, styrda spelen med störst fokus på just berättandet med sin frånvaro. Det finns i ärlighetens namn inte så många spel av den här typen och det är jävligt trist.

För även om det finns en välfungerande handling i spel som Oblivion är det inte där man lagt ner mest energi. Den är snarare en ursäkt för att ta sig vidare i spelet och insupa mer av den öppna, fria världen. Allt kretsar inte kring den på samma sätt som i Heavy Rain tex.

Allt handlar väl i slutändan om att få uppleva saker när man spelar. Sen kan man uppskatta olika typer av spelupplägg olika mycket. För egen del finns det mycket att upptäcka och tycka om när det gäller båda fallen. Men vi behöver definitivt mer spel som Alan Wake, inget snack om den saken.

2010-05-25, Johan Eklund säger:

Du vet att jag står på din sida in den här debatten Andreas :) Bra inlägg.

2010-05-25, Sebastian säger:

Ja, jag är lite kluven där. En stark handling är absolut något jag vurmar för. Återföljs det av ett riktigt bra spel är det en bonus, men inte ett krav. Freespace 2 är antagligen det bästa rymdsimmet någonsin men hade det inte varit för den överhängande berättelsen hade det inte suttit på min topp 10-lista.

Men samtidigt kan jag ägna hur många timmar som helst åt Europa Universalis II eller Elastomania. Super Mario Kart, Street Fighter II och Virtua Tennis kommer alltid att ligga nära mitt hjärta. Spel som bara är rå spelglädje, inget distraherande krimskrams och lullull.

Och däri ligger väl kanske nyckeln till denna dikotomi. Jag är inte intresserad av varför Tommy vill skjuta skallarna av utomjordingar i Prey. Ska spelet ha en handling så arbeta genom den så att den blir bra, och se till att den får ta den plats den behöver för att utvecklas, annars är den mer i vägen än något annat. Gör den till en viktig del av spelet. Annars kan ni lika gärna låta bli. Ett ruttet spel blir inte bättre av en påklistrad ramhandling; ett bra spel behöver den inte. Precis som i allting: gör det helhjärtat eller inte alls.

Visst är det egentligen ett lika uselt argument som ”gör inte dåliga spel, de är bara tråkiga”. Men det är ju sant.

2010-05-25, Johan Eklund säger:

Jo, men det är ju skillnad på nivåer av avskalning. Ingen spelar ju Lumines för storyns skull direkt. Men om man ger manken till att skapa spel där man för narrativet framåt kommer det osvikligt att ge ett helt nytt djup åt spelupplevelsen. Nog skulle du kunnat bry dig mer om varför Tommy skjuter skallen av utomjordingar om själva spelupplägget var integrerat, men som det är nu är det ju bara en random shooter med en story bara för att ursäkta kontext och bandesign.

2010-05-25, Aloysius säger:

Jag är inte så långt i Alan Wake än, så jag kanske inte ska ha någon uppfattning om spelet egentligen. Hittills är dock banorna lite tråkiga och det är liksom inte riktigt lika roligt att lysa dummingar i ögonen som jag skulle vilja att det var. Bara för att spelet är linjärt behöver man ju inte lufsa i en trång korridor tycker jag. Spelet i stort är annars väldigt bra.

2010-05-25, Fleischer säger:

Ge mig ett sandbox DLC till Alan Wake och ett fiskespö så kommer jag vara nöjd. Det första jag tänkt på när jag stod på färjan i spel ”Här skulle jag vilja spela The Hunter”.

Det skulle nog ha varit svårt att få en sådan här story i ett sandbox spel. Storyn behöver en stark struktur helt enkelt.
Visst kan man få bra story i sandbox spel, RDR är ett bra exempel på detta men den är inte lika gripande och närvarande som i Alan Wake.

2010-05-25, Johan Eklund säger:

…och det är väl för att en bra story kräver sitt tempo. Stämning, immersion och atmosfär bryts lätt av om man mellan huvudstoryns kapitel far och härjar på annan ort i vad som i spelets värld borde motsvara några veckor. Då tas direkt ”viktigheten” ur det narrativa bort. Oblivion och Fallout 3 tycker jag är utmärkta exempel på spel med den problematiken. Hur viktigt är det att leta reda på sin försvunna far när utforskandet av världen i övrigt engagerar eller distraherar mer.

Tror det är näst intill omöjligt att göra att bra sandlådespel som samtidigt har den inlevelseförmåga och engagerande berättande som mer linjära strukturer kan erbjuda. Heavy Rain tror jag är det spel som visar hur man kan skapa frihet i ett linjärt berättande bäst, men mer fritt än så? Betvivlar starkt, men ser mig gärna överbevisad.

Tror vi ska vara glada över att det fortfarande i dessa hybrid-dagar att det fortfarande finns en poäng med genrer.

2010-05-25, Vargavaka säger:

Jag är lite inne på Sebastians spår här; ett spel får vara ”bara ett spel” om det gör sig bättre så. Ibland gör tafatta försök att bortförklara TV-spelslogik via en påklistrad tarvlig historia mer ont än gott.

Visst är det intressant med spel där narrativet verkligen får stå i fokus men jag vet inte om jag håller med om att kritik över historieberättande som går ut över spelmekanik nödvändigtvis behöver vara orättfärdigad. Hur vi än vrider och vänder på det är det spelmekanik och interaktivitet som är hjärtat av TV-spelsmediet. Själv är jag väldigt intressetad av potentialen av mekanikdrivet historieberättande och det vore synd om vi nöjde oss med att anamma berättartekniker från filmvärlden.

Nu lät den sista biten lite väl negativ, och inte direkt relaterad till Alan Wake. Jag har ingen riktig koll på precis vilken kritik Alan Wake har fått; mest för att jag inte vill veta så mycket om det då det är ett givet inköp så fort jag får tid att spela :)

2010-05-26, Fredrik Wikström säger:

@Andreas: Ingen kan tvinga mig att välja sida, men speljournalistiken i allmänhet verkar – genom att rada upp kända företrädare för båda skolorna – försöka få oss att göra det. Våra hjärnor är programmerade att välja det för oss mest intressanta alternativet av flera. Det vet ju givetvis journalisterna. När de dessutom börjar proklamera att Heavy Rain och Alan Wake är början på en ny epok, där endast narrativa spel får plats, så går nog ett litet alarm i huvudet på de flesta. Det tvingar också fram ett ställningstagande, eller hur? Vi kan inte påverka att Volvo blir kinesiskt, och att vi får fler narrativa spel i kölvattnet av Heavy Rain och Alan Wake är väl inte konstigt? Alla som skriker och gapar om hur jävla orättvist det är… Ja, de är antagligen bortskämda konservatister som inte klarar av att pissa i förändringens motvind…

Jag bara spånar, så klart. Men det kanske finns ett uns sanning i vad jag skriver.

2010-05-26, Tobias säger:

Narrativet kan både hjälpa och själpa ett spel i min mening. Precis som många av varit inne på är frågan om man verkligen vill ha en djupodlad story i ett pusselspel eller racingspel för den delen, medan spel som t ex Heavy Rain hade varit en total pannkaka utan en fängslande berättelse.

Sen handlar det för min egen del väldigt mycket om vad jag är på för humör. Jag kan oftast tycka att spel som Heavy Rain (och misstänker Alan Wake och FFXIII) misslyckas med biten mellan ”filmsekvenserna” och bara känns som tråkiga transportsträckor. Jag blir dessutom lätt uttråkad om det inte finns chans för mig att göra något underligt sidouppdrag eller spela, i många andras ögon, ett fånigt minispel mellanåt. Men ibland så kan jag verkligen slukas av berättelsen och då förlåter de tristare bitarna i spelen.

2010-05-30, Radio Speltorsk » Så skulle episodindelade spel kunna slå säger:

[...] och med att Andreas skrev om att handlingen i spel har fått sig ett uppsving kom jag och tänka på lite äldre tankar som jag hade för något år sedan när jag fortfarande [...]