Raven Software har sällan gjort sig kända för att komma på något eget. De har istället en lång historia tillsammans med Id, så fort de senare släppt ett nytt spel så har man kunnat räkna med att Raven skruvat ur sig något nytt baserat på samma spelmotor. Det låter kanske som hård kritik, men samtidigt har jag aldrig spelat ett Raven-spel som jag inte gillat. De vet hur man utvecklar schyssta förstapersonsskjutare helt enkelt, och undviker att ta sig vatten över huvudet.
Vad gäller Singularity är den uppenbara inspirationen Bioshock. Och likt många gånger tidigare gör Raven ett bra jobb. Singularity saknar helt Bioshocks briljanta vision och lekfulla postmodernism, men på ett rent spelmässigt plan är det en njutbar upplevelse.
Och även om Kartoga-12 inte når upp till samma nivåer som Rapture så är Singularity ett stämningsfullt spel med detaljrika miljöer. De olika tidsmanipulations-förmågorna passar väl med resten av spelet och de obligatoriska avbrotten med fysikpusslande känns precis lagom svåra.
Ibland känns det dock som Raven bara kalkerat rakt av utan att förstå poängen med vissa saker. Idén med ljuddagböcker till exempel är fortfarande genial, det är perfekt att kunna gå runt och utforska eller skjuta samtidigt som man kan ta del av lite bakgrundsberättande. I Singularity går de dock inte att ta med sig, vilket förtar hela poängen. Man får snällt stå still och stirra in i väggen någon minut eller helt enkelt strunta i dem.
Men vissa små brister till trots är Singularity ett bra spel. Hur bra? Det är Raven-bra.
2010-08-11, Familjenspel säger:
Detta är ett spel som man varit lite sugen på men som inte känns så hett att man gick ut och köpte direkt. Kommer lätt plocka upp det i begagnat backen…