Kampen fortsätter. Efter flera häcklande sms från Hiro har jag nu slagit till och tagit ledningen. Visserligen bara en 2-1 ledning, men jag ska allt njuta av den, eftersom det är troligtvis enda gången som jag kommer få vara i ledning i den här tävlingen. Jag har en klar fördel i att Hiro har ett stort handikapp som heter ”jag-måste-spela-minst-20-timmar-Street-Fighter-4-i-veckan”. Vilket jag självfallet kommer använda till min fördel. Men den dag som Andreas lägger ner sitt Street Fighter 4 sug misstänker jag att jag kommer få det kämpigt. Men nog om det. Istället tycker jag att vi tar en titt på Deadly Premonition som jag blev klar med i helgen.
Vid första anblick ser Deadly Premonition ganska fult ut. Nästan som att det vore ett spel till Playstation 2. Jag var även väldigt skeptisk till röstskådespelarna i början, men desto längre in i spelet jag kom desto mer blev jag fäst vid dem. Jag funderar fortfarande på om det var meningen att de skulle låta ostiga eller om det bara blev så.
Kontrollen kanske inte var den bästa och precis som med Alan Wake led spelet av väldigt trista och enformiga strider. Den här gången fick man i alla fall något som kan liknas vid bossar, även om dessa först dök upp mot slutet av spelet. Det jag trivdes bäst med var delen mellan actionsekvenserna då man fick åka runt i Greenvale och ta del av de udda figurerna som levde där, samtidigt som man försökte ta reda på mer om det bestialiska mord som skett i den lilla hålan. De har även lyckats fånga amerikanska småstadsidyllen riktigt bra och det känslan från Twin Peaks är nästan mer närvarande än hos Alan Wake.
Vilket även för oss in på själva handlingen. Nu ska jag inte spoila något, men det känns lite som att manusförfattarna fick lite kalla fötter och var tvungen att slänga in övernaturliga fenomen istället för att ge oss en renodlad mordgåta. Jupp, precis som i Farenheit. Även om det förmodligen ska föreställa ett skräckspel (inte för att jag blev skrämd en enda gång, tvärtom satt jag och skrattade flera gånger istället) hade jag hellre sett en intressant mordgåta. Så även om det är ett av förra årets bättre spel, kunde jag inte låta bli att känna mig ganska lättad när eftertexterna rullade. Nu är det dags att ge sig på nästa spel i kampen mot den ondskefulla Hiro!!
Gwellmyn vs. Hiro: 2-1
Gwellmyns avklarade spel:
Army of Two: 40th Day
Deadly Premonition
Ända sedan mobiltelefonernas intåg har det gått att välja egna ringsignaler. I början var det endast de förprogrammerade i telefonen som fanns att välja mellan, men nu för tiden kan man enkelt lägga in egna små trudelutter. Det är inte ovanligt att man kan höra både Super Mario Bros och Metal Gear Solid temat på stan. Lyssnaren Pixelviking har dock fått lite idetorka och bett oss att ge förslag på spellåtar som man kan ha som ringsignaler. Självfallet rycker både jag och Andreas ut och hjälper till. Hoppas att någon av låtvalen ska passa.
Låtlista
Main Theme – IK+
Euphoric – De Blob
Battle with Gilgamesh – Final Fantasy V
King K Rool Theme – DKC
Main Theme – Battlefield 1942
Yoshi´s Song – Yoshi´s Story – Chris
Overworld – Super Mario Bros 2 (Super All-Star Version)
Battle 3 – Lufia 2
Karateka – Rhythm Paradise
King Dedede – Kirbys Dream Land, GB
Nästa veckas tema: Sångerskor från Japan önskat av Fredrik Ramströms
Jag tror att julkoman fortfarande sitter i till viss del, vilket gjort att jag inte skrivit något på ett bra tag. Men nu blir det andra bullar. Som en del redan uppmärksammat är det inte bara Spelklassiker Musik ft. GamingGrannar som är tillbaka. Även ”vem-kan-klara-flest-spel-under-året-tävlingen” är tillbaka. Denna gång har jag utmanat en annan Andreas, nämligen min co-host Andreas ”Hiro” Karlsson som även huserar på bloggen GamingGrannar. I give you: Gwellmyn vs. Hiro!
Det handlar helt enkelt om att vi ska tävla i att fullfölja så många spel som möjligt under året. Det behöver inte vara sprillans nya spel, utan även gamla klassiker är välkomna. Vi har även lagt upp lite riktlinjer mellan varandra, men det handlar mest om sunt förnuft och är vi osäkra kommer vi alltid att rådfråga varandra om ett spel räknas eller inte. Så det kommer inte vara några enkla arcade-spel som man klarar på 45 minuter direkt, samtidigt som vi inte vill säga nej till äldre spel där genomspelningen oftast tar lite mindre tid än dagens titlar då vi båda får sug då och då att köra igenom något skojsigt spel på SNES till exempel.
För er som redan läst Andreas inlägg borta på GamingGrannar vet att ställningen just nu är 1-1. Han klarade nyligen Might & Magic: Clash of Heroes till Nintendo DS. Själv satte jag tänderna i Army of Two: 40th Day (visserligen redan förra året. HEY! Jag klarade det i år, it counts!) tillsammans med min kamrat Tomas. Likt Hiro kommer jag varje gång jag klarar ett spel att skriva om det här och samtidigt ge er en uppdatering på hur det går i sammandrabbningen.
Army of Two: 40th Day alltså. Uppföljaren till Army of Two som även det ska upplevas tillsammans med en vän. Del två i historien om Rios och Salem utspelar sig i Shanghai där de två legoknektarna hamnar mitt i en terroristattack på staden. Berättelsen känns visserligen sekundär, men både jag och min kamrat hade ganska svårt att hänga med i vad som hände. Första spelet hade en betydligt intressantare och mer lättförståelig handling. Det kändes även som att det var ett bättre flyt i det första äventyret, eller så har de skruvat upp svårighetsgraden betydligt i uppföljaren. Vi fick spela om flera delar åtskilliga gånger innan vi lyckades ta oss förbi passagerna. Det krävs verkligen att man samarbetar för att överleva, samtidigt som jag gärna hade sett att de utvecklat konceptet mer till 40th Day. T ex att den ena spelaren hade fått vara backup med ett krypskyttegevär till sin partner eller liknande. Hur som helst, vill man lira ett ganska lättsamt actionspel tillsammans med en god vän och redan spelat Army of Two kan jag rekommendera 40th Day.
Det är väl ingen större hemlighet att jag är ett fan av Nicklas ”Nifflas” Nygren och hans alltid lika stämningsfulla och välgjorda verk. NightSky har lockat med sin fantastiska artwork och lovande speldesign länge och nu när det äntligen är här gör det mig inte besviken.
Vill du läsa mer om vad jag tycker om spelet kan du alltid spana in min recension på Skillpoint men i ärlighetens namn känns det onödigt, spelet går att införskaffa för en spottstyver och är väl värt varenda öre. Så inhandla omedelbums och låt dig svepas med på en atmosfärisk resa genom vackra landskap och kluriga passager.
Lite ringrostiga äntrar vi ”studion” för att återigen ge er ett nytt program av Spelklassiker Musik ft. GamingGrannar. Tobias och Andreas tar en titt tillbaka på 2010 och plockar ut musik från några av sina favoritspel från förra året. Även om jag (Tobias) tycker att året kanske hade lite färre topptitlar som 2009 så var det inget fel på soundtracken. Hoppas ni gillar årets första program. Skicka gärna in önskelåtar eller önsketeman!
Låtlista
Intro theme – Might & Magic: Clash of Heroes
The Cotton Alley – Super Meat Boy
Far Away – Red Dead Redemption
Misterious Destiny: Angels Battle (Battle Theme) – Bayonetta
Life is Beautiful – Deadly Premonition
Surgery: Twisted Rosalita – Trauma Team
War – Alan Wake
Throwback Galaxy – Super Mario Galaxy 2
Blinded by light (Battle Theme) – FF13
Sakura´s Theme – SSFIV
Nästa programs tema: Låtar som fungerar som ringsignaler önskat av Pixelviking
Radio Speltorsk är en svensk podradio om dator- och tv-spel. I programmet analyserar Andreas Ljungström och Sebastian Magnusson de senaste spelen, diskuterar indie och retro samt bjuder in spännande gäster från spelbranschens alla hörn. Nya avsnitt lanseras varannan torsdag.
Senaste kommentarer