Du är blixtsnabbt där, stöter pucken med backhandsidan av klubbladet, mellan motståndarens klubba och skridsko. Pucken studsar brant i sargen och trots att dina ben skriker i protest trycker du ifrån med tre kraftfulla skär, ser att hela mittzonen är tom.

Nu är det bara du och målvakten. In över offensiva blå linjen, benen trampar av sig självt, glöder under damaskerna. En kort kroppsfint åt höger, ett översteg åt vänster och så ett handledsskott i skäret. Ljudet när pucken träffar undersidan av ribban ekar i hela arenan, målvakten försöker desperat slänga ut sitt vänstra benskydd för att låsa pucken men du kastar dig och lyckas peta in den, centimetrar från högra stolpen. Utmattad sjunker du ner på isen, det sista du ser innan hela laget kastar sig över dig är matchklockan – 19.52.

Älskar du också nerven i ett riktigt bra hockeyspel? Tycker du om att spela ärliga matcher mot schyssta motståndare? Anmäl dig till vår serie!

Press2Play presenterar i samarbete med Radio Speltorsk – P2P-ligan och Speltorsk Cup. Ett seriespel och slutspel i NHL 11 till Xbox 360.

12 deltagare kommer att få chansen, 8 tar sig till slutspel och 1 person vinner prinsessan, kungariket och ett exemplar av NHL Slapshot till Wii. Serien spelas i enkelmöten, där det sätts upp ett spelschema och en deadline för när varje möte måste vara avgjort. Sedan följs serien och poängligan upp varje vecka på den här bloggen.

De två lyckliga finalisterna får göra upp om guldet i Speltorsk Cup på plats i Press2Plays studio i Stockholm, komplett med livekommentatorer!

Alltså – är du sugen på att spela en onlineserie med final på plats i Stockholm, har en Xbox 360 och NHL 11, anmäl dig nu! Skriv ditt namn och vilket lag du väljer här, först till kvarn gäller.

Deadline för anmälan är fredagen den 18:e februari.

Nu kör vi!

OBS! För att få bättre överblick gällandes paxade lag och anmälningar använder vi oss endast av Press2Plays kommentarsfält. Kommentera dock gärna och ställ frågor om evenemanget här nedan.

Att Infinity blade kom ut på AppStore i förra veckan har väl inte passerat någon obemärkt förbi. Spelet bygger på Epics Unreal Engine 3 precis som det omtalade Epic Citadel. Men är detta något mer än ett teknikdemo? Är det konsolens flaggskepp som kommer att ta Apple förbi både Sony och Nintendo i det bärbara kriget? Vi får väl se om denna recension kan besvara detta.

Alla ting måste börja någonstans och så även detta, varför inte då ta storyn som det inledande. Storyn finns där men den är verkligen lövtunn. Det hela börjar med att vi får följa en riddare in i en stor sal där två andra riddare väntar på honom, den ena är ungefär dubbelt så stor medan den andra är i samma storlek och sitter bekvämt i sin tron. En lagom pressad dialog börjar på något utländskt språk, fullt översatt med undertexter så klart. Det hela går i alla fall ut på att vår riddare har kommit för att besegra den onda kungen som just nu besitter tronen och sprider skräck i landet.

Du kastas snabbt in i en duell med kungens livvakt och får lära dig de mest grundläggande kontrollerna, block och attack. Dessvärre slutar striden alltid med att du besegras av livvakten hur bra du än spelar. Den onda kungen kommer spetsar dig sedan på det beryktade Infinity Blade. Så snart din kropp slagit i golvet ber kungen sin livvakt att kalla på honom så snart nästa stora krigare kommer. Skärmen blir svart och en ny riddare står utanför slottet och texten ”20 years later” visas på skärmen.. Det visar sig vara din far som dödats och nu ska hämnd utkrävas.

Bara för att klargöra, detta är inget ”freeroaming”-spel utan du stannar upp då och då och kan titta runt eller klicka på en förutbestämd markör, denna kan vara en fiende eller en stig/gång/dörr. Striderna som är centrala i spelet visas väldigt ”up close” så att säga. Du ser ryggtavlan på din karaktär, oftast snett nedifrån då alla fiender är minst dubbel så stora. Striderna är lätta till en början men det finns en hel del strategi i dem. Du kan hugga med ditt vapen åt alla möjliga olika håll beroende hur du drar fingret på skärmen, använda din sköld för att skydda dig, dodga åt vänster eller höger och parera fiendens slag genom att göra ett motsving med ditt vapen vid rätt tidpunkt. Utöver detta finns superattacker och besvärjelser att använda sig av. Så valet är inte alltid självklart hur du gå tillväga i striderna vilket lämnar mycket utrymme för strategiskt spelande.

Det finns ett levelsystem och tillräckligt med svärd, sköldar, hjälmar, rustningar och magiska ringar för att göra Diablo avundsjuk. Dessa ökar i level efter varje fiende är besegrad och deras poäng summeras ihop och läggs på din karaktärs totala level. Din karaktärs level går så klart att använda för att styra din inriktning helt i linje med de flesta action-rpg där ute. Hela spelet utspelar sig i ett slott mycket likt det vi besökte i Epic Citadell. Ja, att inte ta upp Epic Citadel går väl inte då i princip alla har testat detta och drömt sig iväg till hur det vore med ett FPS-rpg med denna motorn likt Oblivion. Något som jag själv reflekterat över är att det verkligen var en nackdel att Epic Citadell kom ut innan Infinity Blade. Dels på grund av att vi fick en smygtitt på grafiken, som självklart är underbart vacker för ett bärbart spel men främst för att man faktiskt fick styra Epic Citadell med FPS-kontroller, något som saknas här tyvärr. Man kan inte hjälpa att man känner sig enormt låst och att inte få utforska den underbara miljön på egen hand.

Längden på spelet kan ses som både lång och kort beroende på om du är grindare eller icke grindare. Det är nämligen så att du stöter ”bara” på 10-15 olika ”stopp”, om man kan kalla fiendemötena det, på vägen till slutbossen. När du väl är framme så är oddsen låga för att klara slutbossen då han är level 50 och du kanske 5-6. Ja faktum var att jag dog snabbare än jag hann säga sviskonpudding. Så vad händer om du dör då? Jo, skärmen blir svart och en ny riddare står utanför slottet och texten ”19 years later” visas på skärmen. Så det är att spela om igen med din son istället, vars level och utrustning så klart är exakt samma som din var innan slutbossen gjorde hack-biff av dig.

Så sammanfattningsvis kan det här spelet vara oerhört långt eller oerhört kort beroende på vad ditt tycke och mål är med spelet. I mitt fall tycker jag spelet är underbart i hur spelmekaniken, grafiken, ljudet, level-systemet och så vidare fungerar men hela grejen att du kör om alltsammans på samma sätt, fast med lite nya och kraftfullare fiender, drog verkligen proppen ur det här spelet på mindre än en timme. Det är oerhört synd att det ska behöva vara så här men tyvärr så märks begränsningarna av, om det är på grund av telefonen eller utvecklarna lämnar jag upp till er att avgöra.

Jag fick frågan av en vän till mig om det är värt 45 kronor. Den frågan är otroligt svår att svara på faktiskt. För det första så beror det på den inflation som råder på App Store, vissa guldklimpar delas ut gratis medan skitspel går för uppåt 100 kronor. För det andra beror det verkligen på vilka förväntningar du har på spelet samt vilken typ av spelare du är. Själv hade jag ingen aning om att man skulle spela samma ”bana” om och om igen utan trodde det var ett längre äventyr jag skulle ge mig ut på. Detta har så klart färgat min upplevelse mer än jag önskat. Trots detta så kommer jag nog att spela igenom spelet, inte så mycket för att jag måste klara det utan mer för att spelmekaniken är så jäkligt bra och att det är så gott om variation i hur du kan lösa striderna. För i slutändan är inte 45 spänn någon förmögenhet, men det är svårt att väga spel på App Store mot varandra då det är så otroligt varierande prissättning.

/Jesper Matsson
Lyssnare, gäst och gästbloggare

Vill du också gästblogga för oss? Nemas problemas! Maila bara feedback@radiospeltorsk.se med din bifogade text så publicerar vi den på sajten.

Då var det äntligen här! Ja, faktum är att ända sedan Simon Flesser gästade Radio Speltorsk så har jag sett fram emot att sätta tänderna i detta charmiga spel. Jag hade inte koll på vem Simon var innan Radio Speltorsk och jag är verkligen glad över att jag nu har bättre koll.

Spelet i sig är otroligt enkelt, du spelar som figuren Nod och springer runt på en roterande planet och ska plocka upp  frukosttillbehör, som till exempel kaffekoppar och muffins med mera. Planeten ligger i centrum på skärmen och du roterar den med hjälp av fingrarna likt ett Super Mario Galaxy i 2D. Målet är att fånga in så många frukosttillbehör som möjligt innan den elaka utomjordingen som svävar över planeten suger upp dem i sin ”tractor beam”.

Förutom att försöka fånga dina kära frukosttillbehör så försöker utomjordingen också att utsätta dig för andra fruktansvärda ting så som tennis-, basket- och basebollar och även då och då lite bildäck och annat hemskt som han kastar ned mot din fina planet. Skulle något av de här objekten träffa planeten innan du hinner nicka ut dem i världsrymden igen så kommer din planet bokstavligen att skakas om.

Efter att utomjordingens attiraljer vidrör planeten så kan man inte röra stackars Nod i någon sekund vilket kan vara avgörande om utomjordingen återigen börjat dammsuga planeten på godbitar. Det är nämligen så att det inte bara är frukosttillbehören som kan sugas upp i skeppet utan också du, händer detta är spelet direkt över och det verkar vara enda sättet att ”dö” på som jag hittat. I början tycker man att det verkar enkelt men successivt ökar tempot och svårighetsgraden ökar med den.

Utomjordingen börjar efter ett tag att tajma sina bollutkast så att det är precis att du hinner nicka undan dem innan hans tractor beam är framme vid dig. Och det är väl det som gör det hela utmanande och paradoxalt samtidigt, du vill både förfölja rymdskeppet samt hålla dig undan då du måste nicka undan bollar samtidigt som att du ska akta dig för strålen som kan suga in dig till ditt öde.

Efter att ha samlat samman tillräckligt med föremål så dyker det upp en bonusbana som varar några få sekunder där det hela går ut på att rotera runt planeten så snabbt som möjligt för att samla frukosttillbehör som direkt spawnas ur planeten. Vilket leder till slutmålet med hela spelet, high score, the mother of all game plots, och så klart att sedan kunna skryta med att du ligger högst på listan i det integrerade Game center. Ja, det är helt klart ett iPhonespel i all sin prakt det här, enkelt att börja med, svårt att släppa och som levererar en ökande svårighetsgrad allt eftersom. Lägg sedan till störtskön musik, oerhört charmig grafik och otroligt responsiv kontroll så har du ett koncept som håller väldigt långt.

Att Simon drog upp Mario som en inspirationskälla märks väldigt väl men enbart på gott och inte på ont. Hade man bytt ut grafik och ljud så hade detta kunnat vara som plockat från ett Mario-Iphonespel, men nu är det enbart originellt och otroligt charmigt. Att säga att jag var pepp på detta spel är väldigt sant men även efter några veckors väntan så levde det upp till min egen byggda hype vilket spel oftast inte gör. Och vad är det vi talar om egentligen? Sju kronor? Ja, det är inte ens priset för en läsk i närmaste snabbhandel. Så sluta fundera mer och ladda ned detta spel, den härliga känslan av att stödja unga duktiga svenskar får du på köpet.

/Jesper Matsson
Lyssnare, gäst och slagpåse i Spelnördbataljen

Vill du också gästblogga för oss? Nemas problemas! Maila bara feedback@radiospeltorsk.se med din bifogade text så publicerar vi den på sajten.

Manus kanske alla förstår varför det behövs, men vad är flödesscheman och varför behövs dem? Kort och gott så använder vi dem i Maziwa för att få en överblick över de pussel varje nivå innehåller. De ger oss en enkel överblick på vad som händer och när det ska hända. Detta hjälper naturligtvis även när vi väl börjar koda upp logiken.

Exempel på två flödesscheman från spelet.

Vi har även börjat planera och göra layout för de olika nivåerna i spelet. Alla objekt och miljöer görs i uteslutande i Photoshop. För att få en ett mer realistiskt utseende på objekten (som ni känner igen från det första spelet) så använder vi olika fotografier som vi retuschar ihop. Karaktärerna kommer dock skapas i Illustrator och Flash för att underlätta animeringen.

Spelobjekten och grafiken (förutom karaktärerna) skapas i Photoshop.

På tal om karaktärsdesign så har vi lagt en helt del energi på att visualisera om spelets huvudkaraktär Susu och vi arbetar fortfarande på att hitta det rätta utseendet. Men vi tänkte dela med oss av det vi har skissat ihop så här långt och visa er lite hur karaktären har växt fram steg för steg. Som ni ser så har vi haft en ganska klar vision om vissa grundläggande drag, den ljusblåa overallen och de stora ögonen är här för att stanna.

Karaktärsdesignen för Susu växer fram sakta men säkert.

Detta var allt vi tänkte bjuda på just nu. Fortsätt följ vårt Twitter-flöde eller bli ett fan på Facebook om ni vill ha kontinuerliga uppdateringar med härligt Maziwa-godis.

Något jag däremot fick möjligheten att göra, för att försöka öka mitt splittrade anséende något, var att tipsa om lite iPhone-spel. Inte nog med att jag erbjuder att göra mig till åtlöje i podcasten, jag kan dessutom guida er i App-djungeln som numera är känd som AppStore. Här kommer den senaste tidens spelintryck från mig till er lyssnare/läsare.

Flight Control
Pris: 7 kr

Superdupertrevligt strategispel där man ska agera flyg-trafikledare och styra flygplan och helikoptrar till sina respektive landningsbanor. Ser väldigt simpelt ut men blir klart rörigt efter en liten tid. Du pekar på ditt flygplan/helikopter och drar sedan en flygrutt för att guida in dina fordon till respektive landningsbanor, super simpelt eller hur? Jo de första minuterna är det så…

Ett intressant flerspelarläge där man spelar över wifi finns också, här har du både dina och din väns plan att hålla reda på och styra upp till rätt flygfält. Enda nackdelen är väl att skärmen ibland kan vara ett hinder för att lyckas, efter Apple’s senaste nyhet om iPad så kan man nästan förutsätta att detta spel kommer få nytt liv på den större skärmen hos iPad.

Warheads
Pris: 7 kr

Missile command på steroider. Ja hittar någon ett Missile command spel med grymmare effekter än detta så vill jag veta. Hade de implementerat så att vibrationerna satte igång när missilerna exploderade hade detta varit perfekt. Tänk er effekterna av det härliga Dawn of War på PC så förstår ni nog vad jag menar.
Istället för bara en skärm så vrids kamera perspektivet 90 grader för att försvara en annan flank när de du just spelade är säker. Detta tillsammans med det grymma effekterna och ljudet gör spelet väldigt intensivt och en härlig ny tändning på ett gammalt härligt recept.

Battlebears 1,5
Pris: 15 kr

Sjukt sjukt sjukt… ja jag vet inte vad jag ska säga. Tog denna App lite på vinst och förlust då den råkade vara gratis den dagen jag satt och browsade runt AppStore. Ploten är hur enkel som helst. Du är en brun björn på en vagn dragen av två enhörningar som jagas av rosa björnar som så klart vill krama ihjäl dig. Vagnen går sönder och dina enhörningar dör, men då tar vår egna lilla rambobjörn och bygger en befästning av vagnen samt tillverkar ett armborst av hornen på enhörningarna, sedan sätter fighten igång för överlevnad.. eller .. ja att undkomma o-kramad.

Diverse bossar finns så klart utöver det vanliga uppgraderandet av utrustning och vapen, där man bland annat använder de rosa björnanas regnbågs-blod för att tillverka eldkastare. Bossarna håller samma sjuka stil som övriga spelet vilket är välkommet. Ja, jag kan bara rekommendera om inte annat för den sjuka humorn.

Parachute Ninja
Pris: 7 kr

Doodlejump goes ninja kombinerat med Bird Strike. En gul liten prick är arg på en annan gul prick som tänt eld på hans hus och mördat hans föräldrar. Så klart tar han upp jakten med hjälp av sin sista släkting Master Yo. Denne har så klart en ninjadräkt men inbyggt paraply som agerar fallskärm/hängglidare.

Du ska navigera din lilla ninja prick med hjäl av en massa studsmattor och andra hjälpmedel för att katapultera honom runt på banan. Men eftersom han har sitt inbyggda paraply så kan man veckla ut detta mitt i en luftfärd för att plötsligt kunna glidflyga runt på skärmen. Detta uppnås genom att första trycka och hålla fingret på skärmen för att utlösa paraplyet, tiltar man sedan telefonen alá Doodlejump så styr man luftfärden. Väldigt trevligt spel rent grafiskt och helt klart ett värdigt plattforms/studsmattsäventyr men härligt skum story.

Battle of Puppets
Pris: 15 kr

Castle vs. Castle hur spännande kan det vara egentligen? Jo, om du lägger till grafik som hämtad från Little big planet samt humor och känsla så kan man snabbt inse att det kan bli riktigt spännande. Grafiken var klart den vinnande orsaken till varför jag testade detta spel och det blev bättre än förväntat.

Du väljer olika ”teatrar” för att utspela dina slag och detta styr sedan vad du får för soldater och scenerier. Uppgradera din bas samtidigt som du pumpar ut små söta soldater i multum för att besegra motståndaren. Skulle dina soldater inte vara nog så kommer så klart lite härliga trollformler, som så klart ska ritas med fingret på skärmen, in i bilden och gör matchen kort. Inte så mycket att säga mer än att det är ett jäkla mysigt spel med tonvis av charm.

Galcon
Pris: 22 kr

I ett försök att hitta en rondbaserad rymd 4e liknande Strategic Commander som fanns till min gamla gamla gamla Palm och som jag älskade på den tiden då det begav sig så råkade jag hitta detta spel. Hade inte hört talas om det innan men numera inser man hur älskat det är.. och detta är väldigt förståeligt. Återigen en simpel premiss som funkar underbart.

Du spelar mot AI eller en riktigt människa via spelets onlinetjänst. Skärmen visar en stor karta med ett antal planeter av olika storlek. Planeten längst ned tillhör dig och har en siffra i sig, denna representerar antalet rymdskepp du äger och du kan, genom att dra med fingret från din planet till en outforskad planet, skicka iväg en skvadron med skepp. Dessa tar över planeten och hela tiden så tickar dina siffror på planeterna upp i olika tempon beroende på planetens storlek samt hur många planeter du besitter. Skickar du en skvadron med skepp till en fiende ockuperad planet så gäller det att ditt antal skepp är högre än siffran på fiendes planet, om inte får du skicka ytterliggare en och hålla på så tills dess att du besitter planeten.

Det hela går alltså ut på total annihilation, fienden ska bort. Visst låter det enkelt, men det utförs helt underbart och är ordentligt utmanande. Lägg sedan till en otroligt bra onlineupplevelse med spectator mode och 1 vs 1, 2 vs 2 samt 1 vs 2-matcher så har du enkelt en motivering till de ynka 22 kronorna.

Dock söker jag fortfarande med lykta efter en ersättare till mitt behov av ett Strategic Commander-spel. Någon som har några bra förslag?

Sway
Pris: 38 kr

”Ahh”, lite svenska utvecklare måste man klämma in också, därav acceptabelt med det höga priset. Ett väldigt simpelt spel igen som har genialisk kontroll. Du styr din karaktärs höger och vänsterarm genom att trycka på höger och vänster skärmhalva. Armarna har någon slags magnetisk funktion så du tar dig fram genom att svinga fram över den 2,5D bakgrund som utgör banan. Samla på dig lite stjärnor och annat tjafs blir snart sekundärt eftersom hela styrfunktionen totalt tar över ditt tänkande.

Det gäller verkligen att använda båda hjärnhalvorna för att komma in i rätt flow och så snart detta inträffar så uppnås någon slags nirvana och man bara njuter av hela upplevelsen. Finns en LITE version och jag tycker onekligen att ett test är ett måste för ett så här mysigt och genialt spel.


/Jesper Matsson
Lyssnare och slagpåse i Spelnördbataljen

Den 8:e maj 2008 lanserade jag min första egna podcast, döpt till Spelklassiker. Jag hade innan dess varit delaktig i både Radio Format och Radio Speltorsk med mitt inslag ”Tottes Tankar”. En ljudkrönika där jag pratade om olika ämnen som sex i spel, EA:s storhetsvansinne och om man verkligen behöver skämmas över att vara en gamer vid 26 års ålder. Varje krönika avslutades med jag att delade ut veckans highscore, samt veckans game over-varning. Veckans ris och ros helt enkelt.

Jag var även med som gäst vid ett flertal tillfällen i de två olika podcastarna, vilket helt klart gav mersmak. Jag började kika runt på vad som egentligen fattades på den svenska spelpodcast-himlen. Jag kunde bland annat inte hitta något retroprogram. Ett ämne som man egentligen kan prata i timtals om. Sagt och gjort, jag började skissa på ett program och tog kontakt med min gode vän Fredrik Nilsson för att få hjälp med att skapa en hemsida och för att kunna lägga upp programmet på Itunes.

Jag funderade länge och väl på om jag bara skulle prata om ett spel i varje program, eller om jag skulle göra någonting större och bjuda in gäster. Jag bestämde mig tillslut för att göra det senare. Eftersom jag hade varit med i Radio Speltorsk tidigare och visste att Andreas och Sebastian var två vältaliga gossar, frågade jag helt sonika om de ville vara med i debutprogrammet. Så kom maj och dagen när det hela lanserades. Första avsnittet blev riktigt lyckat för att ha nästan noll struktur. I det första programmet hade Andreas och Sebastian valt varsitt spel som vi skulle diskutera, vilket blev Super Metroid och Metal Gear Solid 2. Själv deltog jag med Devil´s World. Under Spelklassikers historia har flera personer gästat programmet, som till exempel Martin Lindell, Angelica Norgren, Tomas Brännmark, Tommy Rydling och Emil Olofsson.

Programmet ändrade struktur efter ett tag och retrobanken infördes. Ett speciellt tema som diskuterades i varje program och i de två sista programmen hade dessa teman tagit över programmet helt. Jag märkte bland annat att det blev ett bättre flyt i programmet och mer diskussioner, än när varje gäst valde varsitt spel att diskutera. Visst var det intressant att höra om en bortglömd klassiker, men det blev ärligt talat lite tjatigt att höra en monolog som höll på i nästan 15 minuter, som avbröts lite då och då med någon fråga.

Att göra Spelklassiker tog mycket tid och ork. Vilket gjorde att jag endast släppte ett program i månaden. Ibland blev det dessutom ett uppehåll med en eller två extra månader. I början av 2009 blev det plötsligt inne att släppa ett nytt podcastavsnitt varje vecka. Självfallet kunde jag inte vara sämre, men samtidigt hade jag varken ork eller lust att spela in ett retroavsnitt med nya gäster varje vecka. Så istället började återigen spana runt för att se vad som inte gjorts tidigare.

Jag satt då en vacker dag och lyssnade på någon av alla de smöriga kommersiella radiokanalerna som finns i Sverige, när det slog mig att musiken som spelats i spelpodcasten bara var en utfyllnad. Vad skulle hända om det istället lyftes fram som det väsentliga i ett program? Efter lite överläggningar med Andreas Ljungström hittade jag ett koncept som förhoppningsvis skulle funka. Spelklassiker Musik var född. 43 avsnitt senare verkar det fortfarande vara ett vinnande koncept, då antalet lyssnare och kommentarer varit stadigt. Jag försökte hålla liv i både Spelklassiker och lillasystern Spelklassiker Musik, men kände efter ett tag att mitt hjärta brann mer för musikprogrammet och valde att lägga Spelklassiker på is. Ett nytt avsnitt har levererats varje vecka och under den senaste tiden har jag även lyckats få med ett antal DJ-gäster.

Att bilda ett samarbete med Radio Speltorsk känns fantastiskt kul. Som många av er vet så har jag, Andreas och Sebastian flera gånger florerat i varandras program, vilket gör att det här steget känns helt naturligt. Dock betyder det inte att, i alla fall till en början, att ni kommer få höra mig extra mycket i Radio Speltorsk eller Andreas och Sebastian i Spelklassiker Musik. Jag hoppas att alla gamla lyssnare kommer få ut ännu mer av programmet nu när ni kan hitta det på samma sida som Radio Speltorsk. Och till alla er nya lyssnare hälsar jag er hjärtligt välkomna till spelmusikens underbara värld.

2009 är över och vi kliver in i kanske det mest fullmatade spelåret någonsin, vilket ingjuter både fasa och förväntan inom mig. Under 2008 utmanade jag Andreas Ljungström till en tävling där vi skulle mäta våra krafter i vem som kunde klara flest spel under ett år. Det året klarade jag sammanlagt 30 olika spel. Visst, en del av dem var olika episodindelade spel, där varje del räknades som ett eget spel. Det viktigaste var att förnedra min motståndare så mycket som möjligt!

2009 hade jag inte samma press på mig, men lyckades ändå få ihop 18 avklarade spel. Dock uppstod det som var så vanligt innan 2008. Högen med påbörjade-men-ännu-inte-avklarade-spel. Vad jag förstått är detta inget ovanligt problem bland gamers världen över. Vissa spel förstår jag hamnar i den högen. Att pina sig igenom spel som Star Trek: Legacy eller Terminator Salvation gynnar varken casualspelare eller hardcorefans. De finns några enstaka sådana spel i min hög. Men majoriteten som ligger där är egentligen väldigt bra spel. Dragon Age: Origins ligger där. Likaså Borderlands och Halo 3: ODST. Det enda jag egentligen kan skylla på är två saker.

Det första är att det släpps alldeles för många bra spel. Visst, en hel del kan man egentligen vänta med tills man klarat av det första spelet. Men då dyker problem nummer två upp. Tiden. Är man inte en arbetslös, osocial, miljonär (eller speljournalist på heltid) så finns det många andra förpliktelser som tyvärr går före själva spelandet. Så är det i alla fall i mitt fall. Jag har ett arbete som tar upp en hel del tid. När jag är hemma på kvällarna vill jag gärna umgås med min sambo och mina vänner. Varannan helg kan jag visserligen ägna mig åt min spelhobby, för då arbetar min sambo, om jag inte själv planerat att göra någonting annat. Det som blir över är själva semestern. Men även då är det resor, familjeträffar och andra aktiviteter som ska planeras.

Det är även därför jag är tvetydig inför 2010. Jag har en stor förväntan på de otroligt många spel som under våren kommer rulla över oss som en ångvält. Samtidigt fasar jag över hur jag ska hinna spela allihopa? Det enda jag kan hoppas på är att hösten 2010 inte blir lika fullproppad som våren, för då finns det en liten strimma hopp att jag kommer hinna spela ikapp det jag kommer missa. För vem kommer ha tid att spela 2010-spel, under 2011? Skulle det vara möjligt att få några timmar till varje dygn?

/Tobias Jensen

När Tobias inte skriver fina gästblogginlägg åt Radio Speltorsk driver han dessutom spelmusikpodcasten Spelklassiker Musik.

För cirka 2,5 år sedan så bestämde sig jag och min vän Anders att göra ett peka-och-klicka spel som examensarbete. Vi hade aldrig gjort något liknande tidigare och med enbart sju veckors tid att disponera så kändes det tufft.

Men sju lärorika veckor senare så stod vi där och presenterade äventyrsspelet Maziwa som handlade om den lilla filuren Susu och hans episka jakt efter mjölk.

Idag. Efter ha låtit spelkonceptet Maziwa legat i dvala i allt för lång tid, så känner vi att det är dags att göra det enda rätta. Att börja arbeta på en uppföljare med incitamenten bigger, better, and more badass.

Så vad har detta med Radio Speltorsk att göra? Jo, vi tänkte nämligen hålla i en utvecklingsblogg här på sidan där vi kommer publicera våra tankegångar, skisser och annat som berör utvecklingen av spelet.

För er som vill ha lite mer frekventa rapporter – och inte räds för engelska – kan läsa senaste nytt på vår blogg, vår twitter eller på facebook.

Vi hoppas att ni kommer tycka bloggserien blir intressant och vi ses snart!

När Superligan drar igång har vi slipat till en specialdesignad sajt också, där vi kan posta matchreferat och framför allt hålla koll på poängställningen.

Så här är det. Jag älskar NHL 10. Jag har några lagkamrater som gör det också. Men vi är trötta på att spela mot anonyma människor som utnyttjar glitchmål, spelar med boostutrustning och inte inser skönheten i att spela kreativ och vacker hockey. Men främst ger det så mycket mer att spela med och mot kompisar än random-matchade motståndare.

Därför startar jag nu den blygsamt titulerade Superligan. Tanken är enkel: alla trevliga, svenska EASHL-klubbar med vettiga medlemmar är välkomna. Beroende på hur många lag som visar intresse kör vi ett antal matcher mot varandra innan ett slutspel tar vid. De som bor i närheten av Stockholm kanske till och med ses nån gång och dricker några öl och snackar skit tillsammans.

Minimum för att det här ska bli verklighet är 8 klubblag. I så fall tänker jag mig att alla möter alla 4 gånger (2 hemma/2 borta, för totalt 28 matcher per lag). Sedan direkt in i semifinalspel för de 4 lag som placerar sig högst.

Vad behöver jag för att kunna vara med?
* 1 klubblag (EASHL) i NHL 10 på Xbox 360 med minst två medlemmar, helst fler.
* Möjligheten att spela matcher på regelbunden basis.
* Dela vår inställning till spelet och sporten, nämligen:
1) På Superligan älskar vi hockey.

2) På Superligan älskar vi att vinna också. Men vi njuter mer av att spela vackert än att utnyttja eventuella glitchar i spelet.

3) På Superligan spelar vi inte med boost-utrustning (vi kan använda själva utrustningen, men använder i så fall inte dess boostgivande slots).

4) På Superligan gillar vi vänskaplig konkurrens. Vi spelar fair, vi kan njuta av stiliga mål även om de görs på oss, och vi tackar alltid varandra för en god match.

Tabellerna måste skötas manuellt, eftersom spelet annars jämför oss med typ hela världen. Jag kan dock tänka mig att sköta statistikföringen. Allt ni behöver göra är att dyka upp, avtala tid med era motståndare och spela — och framför allt ha roligt.

Vad vinner jag?
Sjuka mängder ära! Och: en tanke är att ta 50-100 spänn i avgift av varje klubbmedlem. Summan kan sedan gå till något grymt pris. Typ presentkort på Stadium, eller sprit.

Vill du joina? Skicka in din intresseanmälan här. Kom igen! Det blir skitkul! Jag hör av mig så snart vi börjar bli ett gäng. Och sprid gärna nyheten!

Vi hörs och — hoppas jag — ses!

/H Brun (a. k. a: Tommy Rydling )
General manager, Hjemmet Allstars