En spännande utveckling vi sett de senaste somrarna är trenden med högkvalitativa nedladdningsbara spel. Det har blivit perioden där de mindre titlarna fått stå i ramplljuset till förmån för de påkostade boxade spelen. Microsoft och Xbox 360 har gått i bräschen med sin ”Summer of Arcade” men även PC och de övriga stationära apparaterna har blivit försedda med massa godis. Den så kallade sommartorkan vi upplevt tidigare har ersatts med ett regn av kompetenta digitala spelsläpp.
Sommaren 2010 är inget undantag. I år får vi ta del av titlar som DeathSpank, Joe Danger, Blaster Master: Overdrive, Limbo, Castlevania: Harmony of Despair, Toribash, Tomb Raider and the Guardian of Light och The Secret of Monkey Island 2 Special Edition: Lechucks Revenge för att nämna några. För egen del har jag införskaffat Joe Danger, Monkey Island 2, DeathSpank, Limbo och kan rekomendera hela bunten faktiskt.
Erik Svedäng har många ögon på sig sedan han förra året tog hem det mest prestigefulla priset en oberoende spelutvecklare kan vinna – Seumas McNally Grand Prize på IGF, med Blueberry Garden. Nu har han tagit hjälp av multitalangen Niklas Åkerblad för att leverera ännu ett spel som väcker upptäckarlusta.
Kometen är på samma sätt som Blueberry Garden en svårdefinierad historia. Man kan hävda att det inte är ett regelrätt spel även om det finns mål, inte solklara, men de finns där. Man kan ”klara” spelet. Det Kometen framförallt är och försöker vara är en upplevelse som man själv väljer hur man vill uppleva.
Det är inte ett spel alla kan ta till sig och uppskatta, precis som i fallet med Blueberry Garden, kanske i ännu större grad den här gången rent utav. Men med en visuell stil och en stillsam musikbild som närmast frambringar en meditativ känsla är jag glad att jag tog mig tid till att upptäcka ett verk jag inte upplevt tio gånger tidigare.
Man kan klaga på att det är en aning innehållslöst och man kan ifrågasätta den bristande variationen men Kometen är framförallt ett annorlunda och närmast poetiskt spel som handlar om att uppleva, utforska och upptäcka.
Det är väl ingen hemlighet att jag är väldigt förtjust i Nicklas ”Nifflas” Nygren och hans spelskapelser. Förälskelsen började med Knytt och fortsatte med Knytt Stories. Men den växte sig kanske allra störst i ett spel som låter vänta på sig innan jag i fjol blev golvad av fantastiska Saira.
Night Game, som det ursprungligen kallades (numera NightSky), skulle bli Nifflas första kommersiella spel, utvecklades till Wii’s nedladdningstjänst WiiWare och skulle distribueras av det amerikanska företaget Nicalis. På grund av okända anledningar har det gått grus i utgivningsmaskineriet och drygt ett år efter att spelet konstaterades vara helt klart och redo för lansering har det fortfarande inte dykt upp.
Med tanke på att spelet länge varit känt och av många efterlängtat var det väl bara en tidsfråga innan någon skulle plagiera den smått unika grafikstilen i kombination med spelupplägget. Trundle är nämligen inget annat än en skamlös kopia av Nifflas försenade verk. Det ser ut som NightSky, det spelas som NightSky och det låter som, just det, NightSky.
Men även om det mesta är snott och trots att det är en klon, är det ett väldigt bra spel. Kanske på grund av att Nifflas koncept är kalkylerat i minsta detalj och det per automatik gör det till en angenäm spelupplevelse.
Det rör sig om en klassisk bollrullare där man löser pussel och plattformshoppar fram, skärm efter skärm. Den visuella stilen, med silhuetter mot en mörk bakgrund, mekaniska konstruktioner och utomjordisk vegetation, är oavsett original eller plagiat, vansinnigt stämningsfull. Fysikpusselmomenten är smarta och varierade men saknar det där lilla extra. Bandesignen är kanske inte så perfekt balanserad som man hade förväntat sig att den skulle vara om spelet var utvecklat av en större, mer erfaren studio eller person.
Om man som jag fortfarande väntar på NightSky kan man släcka den värsta törsten med Trundle. Jag har visserligen inte spelat Nifflas spel men anar att detta, på de flesta sätt, är en portabel version av nyss nämnda spel. Det är dessutom helt gratis att ladda hem.
Mängder av nya studios poppar upp ur askan av nedlagda Grin. Det senaste tillskottet kallar sig Might and Delight och påstår sig vara samma gäng som utvecklade suveräna Bionic Commando Rearmed. Trots bristen på egentlig info låter deras uttalade utvecklarfilosofi väldigt lovande:
”Its no secret that Might and Delight loves retro. We adore the delicate simplicity found in many old games. Our goal is to create experiences that look to that simplicity while providing something fresh and accessible!”
Det är därför lite paradoxalt att det är Fatshark som gör uppföljaren till nyss nämnda studios skötebarn. Fatshark är också det en svensk studio som utvecklat spel tillsammans med Grin, visserligen mer som en samarbetspartner, men nu står man helt på egna ben och betraktas redan som en superintressant uppstickare med sin nysläppta western-skjutare, Lead and Gold.
Mannen med den bioniska armen är tillbaka och den här gången kan han hoppa!
Mer svenska spelnyheter! Malmöstationerade Southend Interactive gästade för ett tag sen Radio Speltorsk och pratade om sitt kommande spel – ilomilo. I veckan bekräftades det att spelet kommer att släppas till Xbox Live Arcade och en ny trailer lanserades i samband med utannonseringen. Utöver det gör man dessutom en remake av en gammal amerikansk fotboll-titel kallad Tecmo Bowl: Throwback.
Ser man till de mer lågprofilerade svenska utvecklarna har redan Michael Gill på Blog ‘Em Up tagit upp det mesta man bör veta. Ett viktigt spelsläpp som han dock missade är Daniel Remars oldschooluppföljare, Hero Core. I dagens avsnitt intervjuar jag Daniel om spelet och har dessutom fått ta del av soundtracket. Jag kan avslöja att VVVVVV numera fått hård konkurrens i matchen om årets bästa retrodoftande spelmusik. Det innehåller en mängd fantastiska stycken som alla bakåtsträvare av rang kommer att uppskatta. Om allt vill sig väl kommer ni också få höra mer om Erik Svedäng och Niklas Åkerblads nya spel, Kometen, i ett kommande avsnitt.
Svenska Eurogamer verkar bli ett trevligt ställe att hänga på.
Det har utöver det hänt en del annat på nätet med spelanknytning. Eurogamer.se har slagit upp portarna och är en ny operationsbas för killarna från PS3Bloggen. Det som är extra skojigt med det är att många av de skribenter de roffat åt sig är spelbloggare som tidigare gästat Radio Speltorsk. Vi vet dessutom, om man lyssnat på dagens avsnitt, att gamla Gameplayer-gänget jobbar på ett nytt projekt bakom stängda dörrar. Utan att spoila för mycket vågar jag påstå att det i nuläget ser väldigt lovande ut. Vad som händer med gamla Gameplayer kommer också det bli intressant att följa. Nya skribenter har anslutit sig till truppen och att en omdesign av sidan snart visas upp låter inte som en allt för vild gissning.
Som sagt – det händer verkligen mycket i spelsverige.
Spelade igår in en intervju med en indieutvecklare (vem det är hör ni på torsdag i veckans Radio Speltorsk) där han bland annat tog upp en utvecklarkollegas spel som inte uppmärksammas tillräckligt mycket. Efter att ha spelat det kan jag inte annat än att hålla med. Detta behöver lyftas fram.
Umbrella Adventure: The Castle of Cake är ett plattformsspel där man omedelbart reflekterar över dess unika estetik. Grafiken kan närmast beskrivas som blyertsmålad och består endast av olika nyanser av vitt och svart. Att spelet tagit tre år att utveckla framgår främst i den detaljrikedom som präglar spelets utseende. Bladen vaggar fram och tillbaka i bakgrunden medan regnstänk reflekteras i skärmen. Jag är inte riktigt lika förtjust i huvudkaraktären som tilldelats en sparsmakad mängd animationer och känns därför inte lika imponerande som resten av spelet grafiskt sett. Inget som stör nämnvärt och man vänjer sig snabbt vid att han rör sig en aning ryckigt.
Handlingen är så där lagom anspråkslös och kretsar kring ett fabeldjur (är det en ekorre?) som blivit av med sina delikata tårtbitar. Utrustad med ett paraply beger man sig därför ut på ett storslaget äventyr bland dessa vackert handmålade miljöer för att leta rätt på den mystiska tårttjuven. Paraplyet används främst till att ha ihjäl förvuxna insekter men också som en sköld och för att svinga sig mellan plattformar. Det rör sig i grund och botten om ett väldigt traditionellt spel där platåhoppandet får störst fokus.
Om man som jag diggar klassiska plattformsäventyr som dessutom utmärker sig genom ett udda men snyggt yttre ska man definitivt spana in Umbrella Adventure: The Castle of Cake. Det är ett imponerande och stämningsfullt spel som olyckligtvis har gått många förbi. Ge det en chans och posta en kommentar om vad ni tyckte sen.
Senaste kommentarer