Radio Speltorsk

Recension – Super Meat Boy

0

super-meat-boy-xbox-360-001

Jag brukar vanligtvis inte posta recensioner som är ämnade för andra publikationer, i det här fallet Skillpoint, men med Super Meat Boy gör jag ett undantag. Det här är nämligen ett spel som bör lyftas fram så gott det går. Vill du läsa recensionen i sin originalform gör du bäst i att besöka Skillpoint.se.

Super Meat Boy kan kortfattat beskrivas som ett sadistiskt plattformsspel med en studsande köttklump i huvudrollen. Upplägget är simpelt och det enda man behöver bry sig om är att hoppa och styra. Detta är dock enklare sagt än gjort. Vägen fram till mål är kantad av allt från sylvassa sågklingor och laserstrålar, till hungriga monster och brinnande lavaklot. Räkna med att möta döden hundratals, förmodligen tusentals gånger innan du har besegrat spelet.

Som tur är är kontrollen helt perfekt. Jag kan aldrig skylla ett misslyckat hopp på någon annan än mig själv. Den är suveränt kalibrerad och oerhört responsiv. Jag förundras dessutom av mig själv som har gått från ett klantarsle, som missade de enklaste plattformsskutt, till ett riktigt proffs som numera sätter hiskeligt precisionskrävande manövrar utan några som helst problem. Banor som till en början verkar helt omöjliga kan alltid klaras och för att bli duktig krävs övning.

smb1

Super Meat Boy är ett svårt spel. Faktum är att det är så vansinnigt svårt att jag, som vanligtvis är en förhållandevis lugn spelare, slänger ur mig ramsor när jag spelar som inte bör upprepas i textform. Låt oss få det överstökat på en gång – spelare som uppskattar enklare spel och allra helst ställer om svårighetsgraden till ”Very Easy” gör sig icke besvär. Super Meat Boy handlar om att nöta samma bana om och om igen tills man slutligen står där som en vinnare, och att pendla mellan sinnestämningarna – uppgivenhet och lycka.

Spelet består av hundratals banor och även om det går att spela igenom huvudhandlingen på några timmar finns det tonvis med saker att ta sig an om man bara vill. Varje gång man klarar en bana med ett perfekt betyg så låser man samtidigt upp samma bana, men klurigare, i ”Dark World”. För att klara spelet till fullo behöver man alltså sätta alla vanliga banor perfekt, och dessutom klara de upplåsta i den mörka världen. Det går också att låsa upp mängder med spelbara indiekändisar i form av Tim från Braid, Commander Video från Bit Trip Runner och Gish från spelet med samma namn för att nämna några. Det enda jag vill gnälla lite på är avsaknaden av co-op-läge, med tanke på hur fantastiskt underhållande det på många sätt liknande N+ blev i detta spelläge.

smb2

Mer glad blir jag över att se att Team Meat har hämtat massa inspiration från klassiska spel, och det ges många vinkningar åt olika håll. Första världen inleds till exempel med introsekvensen från Street Fighter medan den andra är direkt snodd från Castlevania. Allt är återskapat med en enkel men också väldigt charmig grafikstil som trots blod och lemlästande är smått bedårande att titta på. Humorn är rakt igenom elak och rå och flera av mellansekvenserna fick mig faktiskt att skratta rakt ut.

Det är lätt att älska Super Meat Boy för sina många kvalitéer på samma sätt som det är lätt att hata när man sumpar ett avgörande plattformshopp och det är den här balansen som gör spelet så spännande – att röra sig mellan hopp och förtvivlan. Det är också ett otroligt beroendeframkallande spel fullsmockat med godis som upplåsningsbara karaktärer och banor. Så gillar du svåra men belönande spelupplevelser som N+ och Trials HD är Super Meat Boy utan tvekan din kopp te.

2010-10-22, Andreas

Speltorka på sommaren ett minne blott?

11

limbo
Kusligt stämningsfulla Limbo.

En spännande utveckling vi sett de senaste somrarna är trenden med högkvalitativa nedladdningsbara spel. Det har blivit perioden där de mindre titlarna fått stå i ramplljuset till förmån för de påkostade boxade spelen. Microsoft och Xbox 360 har gått i bräschen med sin ”Summer of Arcade” men även PC och de övriga stationära apparaterna har blivit försedda med massa godis. Den så kallade sommartorkan vi upplevt tidigare har ersatts med ett regn av kompetenta digitala spelsläpp.

Sommaren 2010 är inget undantag. I år får vi ta del av titlar som DeathSpank, Joe Danger, Blaster Master: Overdrive, Limbo, Castlevania: Harmony of Despair, Toribash, Tomb Raider and the Guardian of Light och The Secret of Monkey Island 2 Special Edition: Lechucks Revenge för att nämna några. För egen del har jag införskaffat Joe Danger, Monkey Island 2, DeathSpank, Limbo och kan rekomendera hela bunten faktiskt.

Vad spelar ni i sommar?

2010-07-25, Andreas

Iphonetipset – Kometen

2

kometenlogo

Erik Svedäng har många ögon på sig sedan han förra året tog hem det mest prestigefulla priset en oberoende spelutvecklare kan vinna – Seumas McNally Grand Prize på IGF, med Blueberry Garden. Nu har han tagit hjälp av multitalangen Niklas Åkerblad för att leverera ännu ett spel som väcker upptäckarlusta.

Kometen är på samma sätt som Blueberry Garden en svårdefinierad historia. Man kan hävda att det inte är ett regelrätt spel även om det finns mål, inte solklara, men de finns där. Man kan ”klara” spelet. Det Kometen framförallt är och försöker vara är en upplevelse som man själv väljer hur man vill uppleva.

Det är inte ett spel alla kan ta till sig och uppskatta, precis som i fallet med Blueberry Garden, kanske i ännu större grad den här gången rent utav. Men med en visuell stil och en stillsam musikbild som närmast frambringar en meditativ känsla är jag glad att jag tog mig tid till att upptäcka ett verk jag inte upplevt tio gånger tidigare.

Man kan klaga på att det är en aning innehållslöst och man kan ifrågasätta den bristande variationen men Kometen är framförallt ett annorlunda och närmast poetiskt spel som handlar om att uppleva, utforska och upptäcka.

2010-05-14, Andreas

Iphonetipset – Trundle (I väntan på NightSky)

1

Det är väl ingen hemlighet att jag är väldigt förtjust i Nicklas ”Nifflas” Nygren och hans spelskapelser. Förälskelsen började med Knytt och fortsatte med Knytt Stories. Men den växte sig kanske allra störst i ett spel som låter vänta på sig innan jag i fjol blev golvad av fantastiska Saira.

Night Game, som det ursprungligen kallades (numera NightSky), skulle bli Nifflas första kommersiella spel, utvecklades till Wii’s nedladdningstjänst WiiWare och skulle distribueras av det amerikanska företaget Nicalis. På grund av okända anledningar har det gått grus i utgivningsmaskineriet och drygt ett år efter att spelet konstaterades vara helt klart och redo för lansering har det fortfarande inte dykt upp.

Med tanke på att spelet länge varit känt och av många efterlängtat var det väl bara en tidsfråga innan någon skulle plagiera den smått unika grafikstilen i kombination med spelupplägget. Trundle är nämligen inget annat än en skamlös kopia av Nifflas försenade verk. Det ser ut som NightSky, det spelas som NightSky och det låter som, just det, NightSky.

Men även om det mesta är snott och trots att det är en klon, är det ett väldigt bra spel. Kanske på grund av att Nifflas koncept är kalkylerat i minsta detalj och det per automatik gör det till en angenäm spelupplevelse.

Det rör sig om en klassisk bollrullare där man löser pussel och plattformshoppar fram, skärm efter skärm. Den visuella stilen, med silhuetter mot en mörk bakgrund, mekaniska konstruktioner och utomjordisk vegetation, är oavsett original eller plagiat, vansinnigt stämningsfull. Fysikpusselmomenten är smarta och varierade men saknar det där lilla extra. Bandesignen är kanske inte så perfekt balanserad som man hade förväntat sig att den skulle vara om spelet var utvecklat av en större, mer erfaren studio eller person.

Om man som jag fortfarande väntar på NightSky kan man släcka den värsta törsten med Trundle. Jag har visserligen inte spelat Nifflas spel men anar att detta, på de flesta sätt, är en portabel version av nyss nämnda spel. Det är dessutom helt gratis att ladda hem.


Trundle


NightSky

2010-05-02, Andreas

Spelsverige kokar!

6

Det händer mycket i spelsverige just nu.

Mängder av nya studios poppar upp ur askan av nedlagda Grin. Det senaste tillskottet kallar sig Might and Delight och påstår sig vara samma gäng som utvecklade suveräna Bionic Commando Rearmed. Trots bristen på egentlig info låter deras uttalade utvecklarfilosofi väldigt lovande:

”Its no secret that Might and Delight loves retro. We adore the delicate simplicity found in many old games. Our goal is to create experiences that look to that simplicity while providing something fresh and accessible!”

Det är därför lite paradoxalt att det är Fatshark som gör uppföljaren till nyss nämnda studios skötebarn. Fatshark är också det en svensk studio som utvecklat spel tillsammans med Grin, visserligen mer som en samarbetspartner, men nu står man helt på egna ben och betraktas redan som en superintressant uppstickare med sin nysläppta western-skjutare, Lead and Gold.

BCR2
Mannen med den bioniska armen är tillbaka och den här gången kan han hoppa!

Mer svenska spelnyheter! Malmöstationerade Southend Interactive gästade för ett tag sen Radio Speltorsk och pratade om sitt kommande spel – ilomilo. I veckan bekräftades det att spelet kommer att släppas till Xbox Live Arcade och en ny trailer lanserades i samband med utannonseringen. Utöver det gör man dessutom en remake av en gammal amerikansk fotboll-titel kallad Tecmo Bowl: Throwback.

Ser man till de mer lågprofilerade svenska utvecklarna har redan Michael Gill på Blog ‘Em Up tagit upp det mesta man bör veta. Ett viktigt spelsläpp som han dock missade är Daniel Remars oldschooluppföljare, Hero Core. I dagens avsnitt intervjuar jag Daniel om spelet och har dessutom fått ta del av soundtracket. Jag kan avslöja att VVVVVV numera fått hård konkurrens i matchen om årets bästa retrodoftande spelmusik. Det innehåller en mängd fantastiska stycken som alla bakåtsträvare av rang kommer att uppskatta. Om allt vill sig väl kommer ni också få höra mer om Erik Svedäng och Niklas Åkerblads nya spel, Kometen, i ett kommande avsnitt.

EG
Svenska Eurogamer verkar bli ett trevligt ställe att hänga på.

Det har utöver det hänt en del annat på nätet med spelanknytning. Eurogamer.se har slagit upp portarna och är en ny operationsbas för killarna från PS3Bloggen. Det som är extra skojigt med det är att många av de skribenter de roffat åt sig är spelbloggare som tidigare gästat Radio Speltorsk. Vi vet dessutom, om man lyssnat på dagens avsnitt, att gamla Gameplayer-gänget jobbar på ett nytt projekt bakom stängda dörrar. Utan att spoila för mycket vågar jag påstå att det i nuläget ser väldigt lovande ut. Vad som händer med gamla Gameplayer kommer också det bli intressant att följa. Nya skribenter har anslutit sig till truppen och att en omdesign av sidan snart visas upp låter inte som en allt för vild gissning.

Som sagt – det händer verkligen mycket i spelsverige.

2010-04-29, Andreas