Radio Speltorsk

Speldialog: Metroid Other M

1

Se där! Ibland lyckas man hitta gammalt kvarglömt godis. Det här blogginlägget var egentligen tänkt att publiceras i samband med att Jonas gästade oss senast. Nu blev det uppenbarligen inte så. Men i semestertider när det bara rullar gamla repriser på TV vill inte vi vara sämre. Här är i vilket fall hans ohyggligt plågsamma sågning av Metroid: Other M och den demoversion han spelade i mars.

Jonas Högberg var nyligen* i London på Nintendo Media Summit där han fick testa ett gäng efterlängtade titlar. För egen del var jag extremt nyfiken på att höra vad han hade att säga om Samus nya äventyr. Här är ett ihopkok av Jonas Twitterflöde och våran msn-konversation om spelet.

Jonas: Jag vet att många är nyfikna på Nintendos märkliga samarbete med Team Ninja. Det var jag också. Det är jag inte längre. Efter att ha lirat igenom spelets första timme är jag nämligen gruvligt besviken.
Jonas: För det första: Är inte Team Ninja kända för att göra ett bra jobb rent grafiskt? Vad är då den här stela, oinspirerade sörjan? Alfred sa det bäst: det verkar som att utvecklarna låtit sig inspireras av Shadow Complex sterila miljöer snarare än Metroids organiska dito. Atmosfären, det vi älskar Metroid-spelen för, fanns inte alls.
Jonas: Berättandet gjorde mig kräkfärdig. Jag blev så ledsen, så ledsen. Allt jag oroat mig över verkar förverkligas. Suck.

metroid-other-m_03

Farbror Atlas: Hårda ord. Nu blir jag orolig
Jonas: Ja, nä, som du hör – EPIC FAIL.
Farbror Atlas: Jag sätter min tilltro till att öppningen är väldigt svag precis som i fallet med Prime 3.
Jonas: Jo, så kan det såklart vara. Men det är mycket som oroar.
Jonas: En sån sak som kontrollen tex…
Farbror Atlas: Jo, farhågorna har alltid funnits där.
Jonas: Den är lite tveksam.
Jonas: Det är jäkligt jobbigt att byta från tredjeperson till förstaperson.
Jonas: Speciellt i tunga strider.
Farbror Atlas: Mmm, låter klumpigt.
Jonas: Riktigt märkligt tänkt.
Jonas: Men det värsta är ju berättandet.
Jonas: Manuset verkar inte vara skrivet av samma som gjorde Metroid Fusion, det verkar snarare vara skrivet av Team Ninja, om du förstår vad jag menar.
Jonas: LÅT OSS VARA ÖVERTYDLIGA MED KÄNSLOR OCH VAD VI KAN BERÄTTA!
Jonas: Den typen.

metroid-other-m-samus-screenshot

Farbror Atlas: Jag tyckte de inre monologerna från samus lät spännande. Inte det?
Jonas: Och mellansekvenser – HELA tiden.
Jonas: De inre monologerna suger hästballe. Pardon my french.
Jonas: Men det kanske är kul att spela sen.
Jonas: Men min hype sjönk med 200 %.
Farbror Atlas: Efter att ha diskuterat och vädrat dina åsikter om berättandet i serien i Speltorsk och hur du kände inför Other M tror jag att jag kan tänkas gilla det mer än vad du gör i slutändan men jag är som sagt väldigt orolig nu.
Jonas: Jo, men jag gillar ju Samus inre tankar i Fusion precis som du.
Jonas: Det här däremot…

För att höra mer om Metroid Other M, Super Mario Galaxy 2 och fler av spelen som fanns tillgängliga, ratta in morgondagens* avsnitt av Radio Speltorsk.

* Som sagt. Detta är ett gammalt, orört blogginlägg.

2010-07-04, Andreas

Speldialog: Grattis Playstation 2!

1

Igår fyllde Playstation 2 10 år. Imponerande nog lever den fortfarande i allra högsta grad. Även om storsläppen inte avlöser varann fick vi nyligen ta del av Silent Hill: Shattered Memories och partyspelen går fortfarande varma ute i stugorna. Som en liten hyllning tänkte jag och Sebastian dela med oss av vad vi minns från maskinens storhetstid i en ny typ av artikelserie kallad ”Speldialog”, som har för avsikt att återkomma med jämna mellanrum.

Sebbe: Ja, det finns ju otroligt många bra minnen av PS2 vad gäller spelupplevelser i alla fall. Men det är nästan alltid bäst innan, när man fortfarande väntar och längtar. Jag minns första gången jag testade Devil May Cry hemma hos en kompis och blev helt bortblåst, jag stod och gjorde svärdsrörelser i luften i timmar framöver. Det var här någonstans jag insåg att det fanns upplevelser bortom vad Dreamcast kunde erbjuda.
Sebbe: Devil May Cry var ju kanske det första riktigt grymma PS2-spelet i min mening, lanseringstitlarna hade ju inte direkt imponerat.
Farbror Atlas: Det var väl för övrigt framförallt med actionspelen PS2 regerade och kanske tom utvecklade genren?
Sebbe: Just Devil May Cry var ju spelet som tog karaktärsaction till 3d och omdefinierade en hel genre.
Sebbe: Men jag tycker inte det var PS2:ans enda eller kanske ens största käpphäst.
Farbror Atlas: Nä, verkligen inte.
Sebbe: Nördig som jag är har jag nog spelat mest rollspel till plattformen.
Farbror Atlas: Ja, det är kanske där Sonys svarta låda var som starkast. Vilka är favoriterna i genren?
Sebbe: Ja, Final Fantasy-spelen har ju fortsatt hålla en hög klass, men framförallt tycker jag det finns ett sånt otrolig _stort_ utbud att välja på.
Sebbe: Oavsett om man likt mig faller för babbelfester som Xenosaga, eller tri-Aces hetsiga actionstrider så finns det antagligen något som tilltalar.
Sebbe: Rollspelen är väl ett av de tydligare arven på att Playstation 2 faktiskt är en ren fortsättning på första Playstation, i båda fallen har Sonys plattform varit i princip utan konkurrens i den genren.

ffxii
Final Fantasy XII

Sebbe: Just utbud rent allmänt tycker jag annars är PS2:ans allra största styrka. Det var en otroligt populär maskin och fucking everything fanns. Action, rollspel, oförståelig japansk skumhet, etc. Xbox och Gamecube hade båda sina meriter, men ska man vara krass vann egentligen PS2 på i princip alla plan. Vilket också märkts i försäljningssiffrorna.
Farbror Atlas: Mmm, håller med. Intressant att se hur de inte riktigt håller samma klass, eller snarare stagnerat lite, denna generation med få undantag.

Farbror Atlas: Sen tycker jag att det var en spännande utveckling med plattformsspelen, där de amerikanska utvecklarna helt plötsligt gick fram som tåget och på många sätt körde över de japanska platåskuttarna. Sly, Jak and Daxter och Ratchet and Clank var alla riktigt bra spel som framgångsrikt blandade moderna actionmoment med plattformshoppande.
Sebbe: Ja verkligen.
Sebbe: Jag skulle också vilja räkna med åtminstone det första Prince of Persia, Sands of Time, till detta som jag anser vara konsolgenerationens allra bästa plattformare.
Farbror Atlas: På tal om det.
Farbror Atlas: Finns det spel du fortfarande vill spela till konsolen, kanske har du en pile of shame liggandes?
Sebbe: Haha.
Farbror Atlas: Sands of Time är ett av mina spel i den högen.
Sebbe: En gigantisk hög här.

silent-hill-nursedemon
Silent Hill 2

Sebbe:
Det släpptes ju som sagt sjukt många bra och unika spel, i min mening fler än till någon annan plattform genom historien.
Sebbe: Så jo, det finns en del man inte bränt igenom ännu.
Sebbe: Silent Hill 2 börjar flyta mot toppen där, skräck är kanske inte min kopp té men berättande är det, och SH2 ska ju tydligen knäcka rejält på den punkten.
Farbror Atlas: Min egna pile of shame består av i princip av varenda rollspel av intresse till konsolen. Final Fantasy, Persona och Xenosaga har jag för avsikt att uppleva nån gång i framtiden.

Sebbe: Det slog mig för övrigt att jag nog behöver rätta mig själv.
Sebbe: Det var _en_ punkt som PS2 verkligen inte vann på, utan egentligen kom sist i min bok i allla fall.
Sebbe: För visst fanns det en del fightingspel och så, men multiplayer hände ganska sällan på min PS2:A
Sebbe: PS2 var en maskin för ensamma nördar i sina källare. Som jag.
Sebbe: Var det vänner och öl på gång låg Xbox och framförallt Gamecube betydligt närmre till hands.
Farbror Atlas: Ja, en miss var att det bara fanns två ingångar för kontrollerna.
Sebbe: Absolut.
Sebbe: Samtidigt har det ju i efterhand visat sig att det inte gör så stor skillnad tycker jag.
Sebbe: Nintendo var först med 4 kontrollportar, och krossade på den fronten.
Sebbe: Men även nu, när alla haft 4 kontrollportar sedan länge, är det egentligen fortfarande bara Nintendos apparater man vänder sig till när man vill vara fler än 2 pers offline.
Sebbe: Lite hårdraget, men jag tycker det stämmer överlag.

ico
Ico

Farbror Atlas: Vilka är de absoluta favoriterna för din del då?
Sebbe: Jag har ju likt alla duktiga nördar redan gjort en topplista. Och läser jag den nu ser jag att det är mycket rollspel, som Xenosaga och Star Ocean, men den toppas av spelet som faktiskt fick mig att köpa konsolen.
Sebbe: Jag satt som vanligt och väntade på en prissänkning, men efter att ha testat Metal Gear Solid 2 hemma hos en kompis kunde jag inte tänka på annat. Redan på vägen hem svängde jag förbi Webhallen och plockade upp en MGS2-bundle, och på den vägen var det.
Farbror Atlas: Mitt absoluta favoritspel till PS2 måste nog vara Ico. Denna stämningsfulla lilla pärla lämnade mig djupt berörd och stack ut från det övriga utbudet. Okami är inte att förglömma heller.

Sebbe: Jag sitter här och försöker komma på något negativt med Playstation 2 för att bryta alla hyllningssånger, men förutom det där med kontrollportarna kommer jag inte på mycket.
Farbror Atlas: Jag vågar nog påstå att den är den mest mångsidiga konsolen sett till spelutbud fram till dags dato. Alla genrer finns representerade och den har en bredd få är i närheten av.

MetalGearSolid2-Substance_scr
Metal Gear Solid 2: Sons of Liberty

Sebbe:
Frågan är när och om någon kommer överträffa den.
Sebbe: Den var ju en så solkar vinnare i sin generation att alla tredjepartsspel släpptes till PS2, så ser ju inte situationen ut nu.
Farbror Atlas: Ja, precis. Den hade ett övertag där. Även om Xbox 360 och PS3 är på väg att bli grymma spelmaskiner är titlarna för utspridda för att få den mängden av kanonspel PS2 fick lite pga sin överlägsenhet.
Sebbe: Och därtill börjar ju utvecklingskostnaden i hd blir för hög för alla skumma japanska småspel, de landar ju för det mesta på PSP istället nuförtiden.
Sebbe: Som ju i mångt och mycket är en bärbar PS2.
Farbror Atlas: Samtidigt har vi alla nedladdningstjänster där de kan husera fritt den här generationen…
Sebbe: Ja, det är sant.
Sebbe: Fast där är lite av ett skifte, det är mer skumma västerländska småspel där.
Sebbe: Japanerna gillar fortfarande inte det där med online.

Farbror Atlas: Men avslutningsvis, ska vi utbringa ett fyrfaldigt leve till PS2 och maskinens tioårsjubileum och lämna den här mastodontdiskussionen?
Sebbe: Ja, vi kanske har fanboyat nog för dagen.
Farbror Atlas: Den leve – Hurra hurra hurra hurra!

2010-03-05, Andreas