På allmän begäran (eller åtminstone från Pixelviking) tänkte jag dela med mig av mitt nuvarande spelbibliotek på min äppellur. Faktum är att jag köpt många fler spel än de nedan men det känns redan rätt overkill som det ser ut just nu. I ärlighetens namn består inte ens min hyggligt utsållade spelsamling bara av guldklimpar men det mesta är spelvärt enligt min mening.
Fråga gärna om det är nåt spel ni undrar över!
Erik Svedäng har många ögon på sig sedan han förra året tog hem det mest prestigefulla priset en oberoende spelutvecklare kan vinna – Seumas McNally Grand Prize på IGF, med Blueberry Garden. Nu har han tagit hjälp av multitalangen Niklas Åkerblad för att leverera ännu ett spel som väcker upptäckarlusta.
Kometen är på samma sätt som Blueberry Garden en svårdefinierad historia. Man kan hävda att det inte är ett regelrätt spel även om det finns mål, inte solklara, men de finns där. Man kan ”klara” spelet. Det Kometen framförallt är och försöker vara är en upplevelse som man själv väljer hur man vill uppleva.
Det är inte ett spel alla kan ta till sig och uppskatta, precis som i fallet med Blueberry Garden, kanske i ännu större grad den här gången rent utav. Men med en visuell stil och en stillsam musikbild som närmast frambringar en meditativ känsla är jag glad att jag tog mig tid till att upptäcka ett verk jag inte upplevt tio gånger tidigare.
Man kan klaga på att det är en aning innehållslöst och man kan ifrågasätta den bristande variationen men Kometen är framförallt ett annorlunda och närmast poetiskt spel som handlar om att uppleva, utforska och upptäcka.
Ijumpman är en Indiedoftande pusselplattformare som överraskar med många finurliga inslag. Tittar man på skärmdumpar ser det kanske allra mest ut som ett gammalt C64-spel men så fort man börjar spela inser man att det trots sin retrolook är ett modernt och genomtänkt litet spel.
Varje nivå består av ett rörligt lager och ligger som en förgrund placerad över kommande banor vilket ger en cool 3D-effekt. Man kan med andra ord se vad som komma skall i bakgrunden. Målet består av att man ska ta sig till nivåns ”exit”-skylt som teleporterar den spartanskt illustrerade karaktären till nästa nivå och längre in i skärmen.
För att göra detta sveper man med fingret på skärmen för att röra figuren men man måste dessutom tilta maskinen åt olika håll för att komplettera fingerviftandet. Det låter klumpigt men fungerar överraskande bra. Beroende på hur du vrider din Iphone/Ipod/Ipad (?) påverkas gravitationen. Upp blir ner, vänster blir höger och så vidare. Gubben känns dock lite fladdrig och jag hade gärna sett att styrningen upplevts som mer stabil.
Musiken består av stämningshöjande ambientelectro och passar ypperligt in. Alla dessa små beståndsdelar bildar en välavvägd enhet och allt från den stilistiska grafiken till den innovativa rörelsekontrollen bidrar till en varierad upplevelse med djup.
Det finns spel som har en speciell plats i ens hjärta, kanske inte för att de är bäst på något sätt utan för att de har ett sentimentalt värde. Gobliiins-spelen är för mig något mer än en charmig peka-och-klicka-serie, det är dessutom en av de där upplevelserna som etsat sig fast i minnet, och då kanske framförallt den tredje delen som helt på egen hand introducerade mig för peka-och-klicka-genren. Jag hade visserligen spelat det första Lesiure Suit Larry innan men trots att det lockade med tuttskämt och andra pubertala påhitt grep det aldrig tag i mig på samma sätt som Goblins 3 gjorde.
Men jag ska inte babbla på om det allt för mycket det har jag redan gjort tidigare. Det jag vill säga med det här blogginlägget är att man från och med idag faktiskt kan lägga beslag på den ursprungliga trilogin (del fyra räknas inte för att det ser så gräsligt ut) för en spottstyver. För ynka sextio kronor kan du uppleva alla tre bedårande delar Gobliiins-magi. Är spelen så bra som jag proklamerar? nä, kanske inte, men det är fortfarande mysiga äventyrsspel som är väl värda dina pengar och för en sån som mig – ett nostalgiskt återbesök som tar mig tillbaka till en tid då nya spelupplevelser väntade bakom varje krök.
Köp Gobliiins Trilogy här.
Min kärlek till Lunar går inte att beskriva i ord. Men jag gör ändå ett försök. Potentiellt lite nördigt.
Senaste kommentarer