Radio Speltorsk

Tävla i Press2Plays och Radio Speltorsks hockeyliga!

2

Mjölksyran pumpar i lårmusklerna, det numerära underläget är snart slut. Måste orka! Femton sekunder kvar av tredje perioden, 3-3. Motståndarna försöker sätta upp sitt powerplay, men en lite för lös passning gör att högerbacken måste ta ett par skär snett inåt i banan, mot tekningscirkeln.

Du är blixtsnabbt där, stöter pucken med backhandsidan av klubbladet, mellan motståndarens klubba och skridsko. Pucken studsar brant i sargen och trots att dina ben skriker i protest trycker du ifrån med tre kraftfulla skär, ser att hela mittzonen är tom.

Nu är det bara du och målvakten. In över offensiva blå linjen, benen trampar av sig självt, glöder under damaskerna. En kort kroppsfint åt höger, ett översteg åt vänster och så ett handledsskott i skäret. Ljudet när pucken träffar undersidan av ribban ekar i hela arenan, målvakten försöker desperat slänga ut sitt vänstra benskydd för att låsa pucken men du kastar dig och lyckas peta in den, centimetrar från högra stolpen. Utmattad sjunker du ner på isen, det sista du ser innan hela laget kastar sig över dig är matchklockan – 19.52.

ss_preview_nhl11_jpg

Älskar du också nerven i ett riktigt bra hockeyspel? Tycker du om att spela ärliga matcher mot schyssta motståndare? Anmäl dig till vår serie!

Press2Play presenterar i samarbete med Radio Speltorsk – P2P-ligan och Speltorsk Cup. Ett seriespel och slutspel i NHL 11 till Xbox 360.

12 deltagare kommer att få chansen, 8 tar sig till slutspel och 1 person vinner prinsessan, kungariket och ett exemplar av NHL Slapshot till Wii. Serien spelas i enkelmöten, där det sätts upp ett spelschema och en deadline för när varje möte måste vara avgjort. Sedan följs serien och poängligan upp varje vecka på den här bloggen.

De två lyckliga finalisterna får göra upp om guldet i Speltorsk Cup på plats i Press2Plays studio i Stockholm, komplett med livekommentatorer!

Alltså – är du sugen på att spela en onlineserie med final på plats i Stockholm, har en Xbox 360 och NHL 11, anmäl dig nu! Skriv ditt namn och vilket lag du väljer här, först till kvarn gäller.

Deadline för anmälan är fredagen den 18:e februari.

Nu kör vi!

OBS! För att få bättre överblick gällandes paxade lag och anmälningar använder vi oss endast av Press2Plays kommentarsfält. Kommentera dock gärna och ställ frågor om evenemanget här nedan.

2011-02-05, Gästbloggare

Gästblogg: Recension av Infinity Blade

4

Infinity_Blade_2-620x

Att Infinity blade kom ut på AppStore i förra veckan har väl inte passerat någon obemärkt förbi. Spelet bygger på Epics Unreal Engine 3 precis som det omtalade Epic Citadel. Men är detta något mer än ett teknikdemo? Är det konsolens flaggskepp som kommer att ta Apple förbi både Sony och Nintendo i det bärbara kriget? Vi får väl se om denna recension kan besvara detta.

Alla ting måste börja någonstans och så även detta, varför inte då ta storyn som det inledande. Storyn finns där men den är verkligen lövtunn. Det hela börjar med att vi får följa en riddare in i en stor sal där två andra riddare väntar på honom, den ena är ungefär dubbelt så stor medan den andra är i samma storlek och sitter bekvämt i sin tron. En lagom pressad dialog börjar på något utländskt språk, fullt översatt med undertexter så klart. Det hela går i alla fall ut på att vår riddare har kommit för att besegra den onda kungen som just nu besitter tronen och sprider skräck i landet.

Du kastas snabbt in i en duell med kungens livvakt och får lära dig de mest grundläggande kontrollerna, block och attack. Dessvärre slutar striden alltid med att du besegras av livvakten hur bra du än spelar. Den onda kungen kommer spetsar dig sedan på det beryktade Infinity Blade. Så snart din kropp slagit i golvet ber kungen sin livvakt att kalla på honom så snart nästa stora krigare kommer. Skärmen blir svart och en ny riddare står utanför slottet och texten ”20 years later” visas på skärmen.. Det visar sig vara din far som dödats och nu ska hämnd utkrävas.

Infinity_Blade_10-620x

Bara för att klargöra, detta är inget ”freeroaming”-spel utan du stannar upp då och då och kan titta runt eller klicka på en förutbestämd markör, denna kan vara en fiende eller en stig/gång/dörr. Striderna som är centrala i spelet visas väldigt ”up close” så att säga. Du ser ryggtavlan på din karaktär, oftast snett nedifrån då alla fiender är minst dubbel så stora. Striderna är lätta till en början men det finns en hel del strategi i dem. Du kan hugga med ditt vapen åt alla möjliga olika håll beroende hur du drar fingret på skärmen, använda din sköld för att skydda dig, dodga åt vänster eller höger och parera fiendens slag genom att göra ett motsving med ditt vapen vid rätt tidpunkt. Utöver detta finns superattacker och besvärjelser att använda sig av. Så valet är inte alltid självklart hur du gå tillväga i striderna vilket lämnar mycket utrymme för strategiskt spelande.

Det finns ett levelsystem och tillräckligt med svärd, sköldar, hjälmar, rustningar och magiska ringar för att göra Diablo avundsjuk. Dessa ökar i level efter varje fiende är besegrad och deras poäng summeras ihop och läggs på din karaktärs totala level. Din karaktärs level går så klart att använda för att styra din inriktning helt i linje med de flesta action-rpg där ute. Hela spelet utspelar sig i ett slott mycket likt det vi besökte i Epic Citadell. Ja, att inte ta upp Epic Citadel går väl inte då i princip alla har testat detta och drömt sig iväg till hur det vore med ett FPS-rpg med denna motorn likt Oblivion. Något som jag själv reflekterat över är att det verkligen var en nackdel att Epic Citadell kom ut innan Infinity Blade. Dels på grund av att vi fick en smygtitt på grafiken, som självklart är underbart vacker för ett bärbart spel men främst för att man faktiskt fick styra Epic Citadell med FPS-kontroller, något som saknas här tyvärr. Man kan inte hjälpa att man känner sig enormt låst och att inte få utforska den underbara miljön på egen hand.

Längden på spelet kan ses som både lång och kort beroende på om du är grindare eller icke grindare. Det är nämligen så att du stöter ”bara” på 10-15 olika ”stopp”, om man kan kalla fiendemötena det, på vägen till slutbossen. När du väl är framme så är oddsen låga för att klara slutbossen då han är level 50 och du kanske 5-6. Ja faktum var att jag dog snabbare än jag hann säga sviskonpudding. Så vad händer om du dör då? Jo, skärmen blir svart och en ny riddare står utanför slottet och texten ”19 years later” visas på skärmen. Så det är att spela om igen med din son istället, vars level och utrustning så klart är exakt samma som din var innan slutbossen gjorde hack-biff av dig.

Infinity_Blade_13-620x

Så sammanfattningsvis kan det här spelet vara oerhört långt eller oerhört kort beroende på vad ditt tycke och mål är med spelet. I mitt fall tycker jag spelet är underbart i hur spelmekaniken, grafiken, ljudet, level-systemet och så vidare fungerar men hela grejen att du kör om alltsammans på samma sätt, fast med lite nya och kraftfullare fiender, drog verkligen proppen ur det här spelet på mindre än en timme. Det är oerhört synd att det ska behöva vara så här men tyvärr så märks begränsningarna av, om det är på grund av telefonen eller utvecklarna lämnar jag upp till er att avgöra.

Jag fick frågan av en vän till mig om det är värt 45 kronor. Den frågan är otroligt svår att svara på faktiskt. För det första så beror det på den inflation som råder på App Store, vissa guldklimpar delas ut gratis medan skitspel går för uppåt 100 kronor. För det andra beror det verkligen på vilka förväntningar du har på spelet samt vilken typ av spelare du är. Själv hade jag ingen aning om att man skulle spela samma ”bana” om och om igen utan trodde det var ett längre äventyr jag skulle ge mig ut på. Detta har så klart färgat min upplevelse mer än jag önskat. Trots detta så kommer jag nog att spela igenom spelet, inte så mycket för att jag måste klara det utan mer för att spelmekaniken är så jäkligt bra och att det är så gott om variation i hur du kan lösa striderna. För i slutändan är inte 45 spänn någon förmögenhet, men det är svårt att väga spel på App Store mot varandra då det är så otroligt varierande prissättning.

/Jesper MatssonJesper1
Lyssnare, gäst och gästbloggare

Vill du också gästblogga för oss? Nemas problemas! Maila bara feedback@radiospeltorsk.se med din bifogade text så publicerar vi den på sajten.

2010-12-15, Gästbloggare

Gästblogg: Recension av Kosmo Spin

3

kosmospin01

Då var det äntligen här! Ja, faktum är att ända sedan Simon Flesser gästade Radio Speltorsk så har jag sett fram emot att sätta tänderna i detta charmiga spel. Jag hade inte koll på vem Simon var innan Radio Speltorsk och jag är verkligen glad över att jag nu har bättre koll.

kosmospin_iphone_01Spelet i sig är otroligt enkelt, du spelar som figuren Nod och springer runt på en roterande planet och ska plocka upp  frukosttillbehör, som till exempel kaffekoppar och muffins med mera. Planeten ligger i centrum på skärmen och du roterar den med hjälp av fingrarna likt ett Super Mario Galaxy i 2D. Målet är att fånga in så många frukosttillbehör som möjligt innan den elaka utomjordingen som svävar över planeten suger upp dem i sin ”tractor beam”.

Förutom att försöka fånga dina kära frukosttillbehör så försöker utomjordingen också att utsätta dig för andra fruktansvärda ting så som tennis-, basket- och basebollar och även då och då lite bildäck och annat hemskt som han kastar ned mot din fina planet. Skulle något av de här objekten träffa planeten innan du hinner nicka ut dem i världsrymden igen så kommer din planet bokstavligen att skakas om.

Efter att utomjordingens attiraljer vidrör planeten så kan man inte röra stackars Nod i någon sekund vilket kan vara avgörande om utomjordingen återigen börjat dammsuga planeten på godbitar. Det är nämligen så att det inte bara är frukosttillbehören som kan sugas upp i skeppet utan också du, händer detta är spelet direkt över och det verkar vara enda sättet att ”dö” på som jag hittat. I början tycker man att det verkar enkelt men successivt ökar tempot och svårighetsgraden ökar med den.

kosmospin_iphone_02Utomjordingen börjar efter ett tag att tajma sina bollutkast så att det är precis att du hinner nicka undan dem innan hans tractor beam är framme vid dig. Och det är väl det som gör det hela utmanande och paradoxalt samtidigt, du vill både förfölja rymdskeppet samt hålla dig undan då du måste nicka undan bollar samtidigt som att du ska akta dig för strålen som kan suga in dig till ditt öde.

Efter att ha samlat samman tillräckligt med föremål så dyker det upp en bonusbana som varar några få sekunder där det hela går ut på att rotera runt planeten så snabbt som möjligt för att samla frukosttillbehör som direkt spawnas ur planeten. Vilket leder till slutmålet med hela spelet, high score, the mother of all game plots, och så klart att sedan kunna skryta med att du ligger högst på listan i det integrerade Game center. Ja, det är helt klart ett iPhonespel i all sin prakt det här, enkelt att börja med, svårt att släppa och som levererar en ökande svårighetsgrad allt eftersom. Lägg sedan till störtskön musik, oerhört charmig grafik och otroligt responsiv kontroll så har du ett koncept som håller väldigt långt.

Att Simon drog upp Mario som en inspirationskälla märks väldigt väl men enbart på gott och inte på ont. Hade man bytt ut grafik och ljud så hade detta kunnat vara som plockat från ett Mario-Iphonespel, men nu är det enbart originellt och otroligt charmigt. Att säga att jag var pepp på detta spel är väldigt sant men även efter några veckors väntan så levde det upp till min egen byggda hype vilket spel oftast inte gör. Och vad är det vi talar om egentligen? Sju kronor? Ja, det är inte ens priset för en läsk i närmaste snabbhandel. Så sluta fundera mer och ladda ned detta spel, den härliga känslan av att stödja unga duktiga svenskar får du på köpet.

/Jesper MatssonJesper
Lyssnare, gäst och slagpåse i Spelnördbataljen

Vill du också gästblogga för oss? Nemas problemas! Maila bara feedback@radiospeltorsk.se med din bifogade text så publicerar vi den på sajten.

2010-12-03, Gästbloggare

Maziwa 2 – Utvecklingsblogg #2

7

Tiden går fort när man har kul. Kanske lite för fort. Det var ju ett tag sedan vi skrev första inlägget i vår utvecklingsblogg här hos Radio Speltorsk. Men nu är det dags och vi har faktiskt gjort en hel del under dessa månader. Förutom att ha skrivit manus, ritat flödesscheman för pussel, designat spelobjekt så har vi även börjat formge och skissa på de karaktärer som ska finnas i spelet.

Manus kanske alla förstår varför det behövs, men vad är flödesscheman och varför behövs dem? Kort och gott så använder vi dem i Maziwa för att få en överblick över de pussel varje nivå innehåller. De ger oss en enkel överblick på vad som händer och när det ska hända. Detta hjälper naturligtvis även när vi väl börjar koda upp logiken.

flodesschema
Exempel på två flödesscheman från spelet.

Vi har även börjat planera och göra layout för de olika nivåerna i spelet. Alla objekt och miljöer görs i uteslutande i Photoshop. För att få en ett mer realistiskt utseende på objekten (som ni känner igen från det första spelet) så använder vi olika fotografier som vi retuschar ihop. Karaktärerna kommer dock skapas i Illustrator och Flash för att underlätta animeringen.

spelobjekt
Spelobjekten och grafiken (förutom karaktärerna) skapas i Photoshop.

På tal om karaktärsdesign så har vi lagt en helt del energi på att visualisera om spelets huvudkaraktär Susu och vi arbetar fortfarande på att hitta det rätta utseendet. Men vi tänkte dela med oss av det vi har skissat ihop så här långt och visa er lite hur karaktären har växt fram steg för steg. Som ni ser så har vi haft en ganska klar vision om vissa grundläggande drag, den ljusblåa overallen och de stora ögonen är här för att stanna.

susu
Karaktärsdesignen för Susu växer fram sakta men säkert.

Detta var allt vi tänkte bjuda på just nu. Fortsätt följ vårt Twitter-flöde eller bli ett fan på Facebook om ni vill ha kontinuerliga uppdateringar med härligt Maziwa-godis.

2010-02-22, Linus

Gästblogg: En förlorares stolthet…

3

Ja, det var klart en kortare spelnördbatalj än väntat då Sebbe total ägde mig i senaste avsnittet. Men men, ja é inte bitter…

Något jag däremot fick möjligheten att göra, för att försöka öka mitt splittrade anséende något, var att tipsa om lite iPhone-spel. Inte nog med att jag erbjuder att göra mig till åtlöje i podcasten, jag kan dessutom guida er i App-djungeln som numera är känd som AppStore. Här kommer den senaste tidens spelintryck från mig till er lyssnare/läsare.

Flight Control
Pris: 7 kr

Superdupertrevligt strategispel där man ska agera flyg-trafikledare och styra flygplan och helikoptrar till sina respektive landningsbanor. Ser väldigt simpelt ut men blir klart rörigt efter en liten tid. Du pekar på ditt flygplan/helikopter och drar sedan en flygrutt för att guida in dina fordon till respektive landningsbanor, super simpelt eller hur? Jo de första minuterna är det så…

Ett intressant flerspelarläge där man spelar över wifi finns också, här har du både dina och din väns plan att hålla reda på och styra upp till rätt flygfält. Enda nackdelen är väl att skärmen ibland kan vara ett hinder för att lyckas, efter Apple’s senaste nyhet om iPad så kan man nästan förutsätta att detta spel kommer få nytt liv på den större skärmen hos iPad.

Warheads
Pris: 7 kr

Missile command på steroider. Ja hittar någon ett Missile command spel med grymmare effekter än detta så vill jag veta. Hade de implementerat så att vibrationerna satte igång när missilerna exploderade hade detta varit perfekt. Tänk er effekterna av det härliga Dawn of War på PC så förstår ni nog vad jag menar.
Istället för bara en skärm så vrids kamera perspektivet 90 grader för att försvara en annan flank när de du just spelade är säker. Detta tillsammans med det grymma effekterna och ljudet gör spelet väldigt intensivt och en härlig ny tändning på ett gammalt härligt recept.

Battlebears 1,5
Pris: 15 kr

Sjukt sjukt sjukt… ja jag vet inte vad jag ska säga. Tog denna App lite på vinst och förlust då den råkade vara gratis den dagen jag satt och browsade runt AppStore. Ploten är hur enkel som helst. Du är en brun björn på en vagn dragen av två enhörningar som jagas av rosa björnar som så klart vill krama ihjäl dig. Vagnen går sönder och dina enhörningar dör, men då tar vår egna lilla rambobjörn och bygger en befästning av vagnen samt tillverkar ett armborst av hornen på enhörningarna, sedan sätter fighten igång för överlevnad.. eller .. ja att undkomma o-kramad.

Diverse bossar finns så klart utöver det vanliga uppgraderandet av utrustning och vapen, där man bland annat använder de rosa björnanas regnbågs-blod för att tillverka eldkastare. Bossarna håller samma sjuka stil som övriga spelet vilket är välkommet. Ja, jag kan bara rekommendera om inte annat för den sjuka humorn.

Parachute Ninja
Pris: 7 kr

Doodlejump goes ninja kombinerat med Bird Strike. En gul liten prick är arg på en annan gul prick som tänt eld på hans hus och mördat hans föräldrar. Så klart tar han upp jakten med hjälp av sin sista släkting Master Yo. Denne har så klart en ninjadräkt men inbyggt paraply som agerar fallskärm/hängglidare.

Du ska navigera din lilla ninja prick med hjäl av en massa studsmattor och andra hjälpmedel för att katapultera honom runt på banan. Men eftersom han har sitt inbyggda paraply så kan man veckla ut detta mitt i en luftfärd för att plötsligt kunna glidflyga runt på skärmen. Detta uppnås genom att första trycka och hålla fingret på skärmen för att utlösa paraplyet, tiltar man sedan telefonen alá Doodlejump så styr man luftfärden. Väldigt trevligt spel rent grafiskt och helt klart ett värdigt plattforms/studsmattsäventyr men härligt skum story.

Battle of Puppets
Pris: 15 kr

Castle vs. Castle hur spännande kan det vara egentligen? Jo, om du lägger till grafik som hämtad från Little big planet samt humor och känsla så kan man snabbt inse att det kan bli riktigt spännande. Grafiken var klart den vinnande orsaken till varför jag testade detta spel och det blev bättre än förväntat.

Du väljer olika ”teatrar” för att utspela dina slag och detta styr sedan vad du får för soldater och scenerier. Uppgradera din bas samtidigt som du pumpar ut små söta soldater i multum för att besegra motståndaren. Skulle dina soldater inte vara nog så kommer så klart lite härliga trollformler, som så klart ska ritas med fingret på skärmen, in i bilden och gör matchen kort. Inte så mycket att säga mer än att det är ett jäkla mysigt spel med tonvis av charm.

Galcon
Pris: 22 kr

I ett försök att hitta en rondbaserad rymd 4e liknande Strategic Commander som fanns till min gamla gamla gamla Palm och som jag älskade på den tiden då det begav sig så råkade jag hitta detta spel. Hade inte hört talas om det innan men numera inser man hur älskat det är.. och detta är väldigt förståeligt. Återigen en simpel premiss som funkar underbart.

Du spelar mot AI eller en riktigt människa via spelets onlinetjänst. Skärmen visar en stor karta med ett antal planeter av olika storlek. Planeten längst ned tillhör dig och har en siffra i sig, denna representerar antalet rymdskepp du äger och du kan, genom att dra med fingret från din planet till en outforskad planet, skicka iväg en skvadron med skepp. Dessa tar över planeten och hela tiden så tickar dina siffror på planeterna upp i olika tempon beroende på planetens storlek samt hur många planeter du besitter. Skickar du en skvadron med skepp till en fiende ockuperad planet så gäller det att ditt antal skepp är högre än siffran på fiendes planet, om inte får du skicka ytterliggare en och hålla på så tills dess att du besitter planeten.

Det hela går alltså ut på total annihilation, fienden ska bort. Visst låter det enkelt, men det utförs helt underbart och är ordentligt utmanande. Lägg sedan till en otroligt bra onlineupplevelse med spectator mode och 1 vs 1, 2 vs 2 samt 1 vs 2-matcher så har du enkelt en motivering till de ynka 22 kronorna.

Dock söker jag fortfarande med lykta efter en ersättare till mitt behov av ett Strategic Commander-spel. Någon som har några bra förslag?

Sway
Pris: 38 kr

”Ahh”, lite svenska utvecklare måste man klämma in också, därav acceptabelt med det höga priset. Ett väldigt simpelt spel igen som har genialisk kontroll. Du styr din karaktärs höger och vänsterarm genom att trycka på höger och vänster skärmhalva. Armarna har någon slags magnetisk funktion så du tar dig fram genom att svinga fram över den 2,5D bakgrund som utgör banan. Samla på dig lite stjärnor och annat tjafs blir snart sekundärt eftersom hela styrfunktionen totalt tar över ditt tänkande.

Det gäller verkligen att använda båda hjärnhalvorna för att komma in i rätt flow och så snart detta inträffar så uppnås någon slags nirvana och man bara njuter av hela upplevelsen. Finns en LITE version och jag tycker onekligen att ett test är ett måste för ett så här mysigt och genialt spel.
Jesper

/Jesper Matsson

Lyssnare och slagpåse i Spelnördbataljen

2010-02-06, Gästbloggare